-I merfullaste utsigt. Jag ser ej hjelpmedel inem sock nen, att kunna rädda så många ifrån den närvarand hungersnöden, mycket mindre, att åter kunna fö; sätta dem i tillstånd, att sjelfve föda sig. De få Isom hafva något mera, räcka ej till att bispringa s I mycket elände, som här är, både ibland Svenska cch Lappar, hörande till Åsele Lappmark. Dess I sednare äro, med rätt få undantag, 1 mer och min dre mån tiggare; och ehuru de icke med Svenskar ne deltaga i kyrkooch prestgårdsbyggnader, elle Inågon sockne-utgift, faller likväl deras skötsel oc vård, när de blifva utfattige, på Svenskarnes lott, oc Ii detta afseende är Wilhelmine socken, till hvilke Åsele Lappar räknas höra, äfven högst betungad. N kommer äfven härtill den olyckliga händelsen, sor Norrlands Tidning berättar, neml. att trenne Lapp ska hushåll, 14 personer tillsammans, förlorat på ise utanför Nordingrå socken 192 renar, hvilket säkerli gen var desse fattiga hushålls hela egendom ). Så ledes ännu flera nödställda. Pröfningar höra till denna tiden oeh böra med tå lamod och hopp emottagas. — Men då jag tänke på Frälsarens lära: Spisa den hungriga — klä den nakna, så har jag — då jag icke kan erhåll hjelp för alla nödställda inom socken — ansett fö en skyldighet, att framställa dem till föremål för all mänt deltagande, ötvertygad, att, ehuru ofta allmän na välgörenheten anlitas, likväl de finnas, som vilj förbarma sig öfver de fattiga, och med sina gåfvo återtöra lindring, tröst och hopp i sina tryckta li kars boningar. De gåfvor, som inlemnas och insändas, antinger till Aftonbladets Redaktion, eller till Stiftets Biskop Herr Doktor F. M. Franzen i Hernösand, som be: näget torde åtaga sig gåfvornas emottagande och hitsändande, skola samvetsgrannt efter bästa öfvertygelse utdelas ech i allmänna tidningar redovisas. . Wilhelmina den 25 Mars 1838. P. O. Grönlund, P, I. Det är så mången klagan, som nu för tiden höres från nödens barn, cch som redan torde hafva uttröttat välgörenheten, att jag verkligen fruktar utbrista i någon ; men jag nödgas, och, emedan jag sett, att dessa nödens barn aldrig förgäfves anropat kristliga och barmhertiga hjertan om hjelp, fattar jag mod, samt förhoppningsfullt utbeder mig en blick på följande. Ehuru at Sorsele sockens nära belägenhet intill de kalla fjellen man kunde sluta, att åxerbruk bor de vara ett fruktlöst bemödande, har dock äfven för den närmast uppåt boende under de goda åren detsamma någorlunda lönat mödan att idka, och hvar och en hade i dessa år sitt lifsuppehälle. Nu är denna goda tiden törsvunnen. Man förskaffar sig väl sädeskorn, hvilket man ganska dyrt får betala, och sår äfven nu sin åker under glad förhoppning; men man emottager skördetiden med sorg och bekymmer för lifvets bergning, ty man hemtar ingen frukt af sitt utsäde, man iår intet bröd för sin mun. Tvingande hafva derföre behofven varit att köpa bröd, om det än kostat aldrig så mycket, och då förhållandet redan i många år så fortfarit, utan att man haft att tillgå några förtjenster, har derat följt, att man fördjupat sig i skulder, och råkat i nöd och elände, Också ru är nöden kommen till sin höjd. Då jag undantager några få af demna sockens nybyg gare, äro alla öfrige högst beklagansvärde. Deras bleka och förtallna anleten vittna om den nöd de lida; men hvarest tager jag bröd att dessa måga släcka sin hunger? Jag har utdelat och jag utdelar af mitt förråd så långt jag kan; men då detta såsom litet och ringa snart är uttömdt, hälst min lön är ganska obetydlig, sedan jag nödgats eftergifva den eljest vanliga tertialtiondsn, och jag tillika medlapptionden, som ock är ringa, endast eger att påräkna 30 tunnor vederlags-spannmål, hvilka jag icke heller till fulla beloppet får uppbära in natura, återstår mig blott medlidandet, hvaraf jag blifvit bragt till det steg jag vågat taga, nemligen att anropa kristli-. ga medmenniskor om hjelp åt mina nödställde åhörare, Menniskovänner! J, som Försynen välsignat med mycket af det timliga goda, som ömmen för andras lidande, och finnen en sällhet uti dess mildrande, till eder vänder jag mig, viss, att J icke illa upptagen den ödmjuka begäran jag för nödens och lidandets barn till eder uödgas frambära:! värdens tänka på deras betryckta och bekymmerfulla tillstånd, samt till dess lindring uppoffra en skärf, hvilken, om den vore än aldrig så liten, med största glädje skall emottagas, och blifva en orsak för dem att öfver eder nedkalla himmelens rika välsignelse. Skulle någon af eder härpå behaga fästa z2fseende, supplicerar jag, att den skärf, som eder välgörenhet ämnar de nödlidande i denna församling, i anseende till aflägsenheten från närmaste postkontor, godhetsfallt sändes till Professorn och Prosten vid Umeå landsförsamling Herr A. Grafstöm, hvars adress är Umeå. För gåfvorna skola i allmänna bladen redovisas. Sorsele den 8 April 1838. Conrad Grönlund, Pastor loci. Ofvanstående uppgifter, som först här i Stockholm med sista post kommit mig tillhanda, för att allmänheten genone Aftonbladet meddelas, bevisa, att äfven i Norrland, ehuru det, i det hela, af sistledne års ejemna växt icke lidit den skada, som i de förra åren, likväl finnas särskilda hushåll i nödställd belägenhet. R-geringen har väl med vanlig omsorg äfven !, detta år X) Af dassa renar äro 50 Starfonnanå Rremön. dit