Aftonbladet – 27 april 1838, sida 3

VR ORON non nr BLANDADE ÄMNEN. Den i England skedda uppfinningen af e ugn, som förmentes producera en i förhålland till åtgången af bräns!e oerhördt stor qvantite värme, är af flera tidningar och äfven i dett blad omnämnd. Fastän en hvar af öfverdrifte i uppgifterna, och isynnerhet af den omständig beten, att ugnen, ehuru ej i förbindelse me Inågoa skorsten, skulle underhålla förbränninge: Jutan att skada luften i boningsrummen, kund sluta, att charlataneriet hade sin hand i spelet har saken likäl väckt betydligt uppseende, oc ugnen jemte en del af det berömda och till sir sammansättning hemligt hållna bränslet blifvi införde till Frankrike för att der patenteras. Detta föranledde den berömda kemisten GayLussac att anställa en undersökning, kvars resultater han meddelat franska veteoskapsakademien, och som på ett frappant sätt ådagalägga, hur långt charlataneriet förmår leda lättrogenheten. Vi intaga en del af undersökningen med Gay Lussacs egna ord. pMed kol för en 4 till 5 Sk., behörigt preparerade, skulle man under 24 timmar kunna underhålla en jemn värma i den aldrastörsta sal, och allt os skulle förekommas genom en tillsats af kolsyrad natron, som uppsöp koloxidgasen; allt detta hade blifvit undersökt och bekräftadt af engelska vetenskapsmän och förevist sjelfva vetenskapsakademien. Jag har förskaffat mig ett authentikt prof af det undergörande kolet, och äfven funnit, att det innehåller ett karbonat af natrou eller snarare af kali, men blott till Yiooo af kolets vigt. Också brann kolet med mycken lätthet liksom allt kol af lätta trädslag. Ehuru allt således var kl.rt, att det liksom allt annat kol vid förbränningen lemnade en viss mängd koloxidgas och icke kunde gifva mer värma än annat kol, försökte jag det likväl i den uppfunna apparaten och fann, att det åtmistone icke afgaf någon oangenäm lukt. Jag föll på den tanken, att den lila tillsatsen af ett alkali möjligen kunde beverka denna förmån, och anstöllde derföre några försök. Ehuru jag dervid genast fann, att vanliga trädkol, väl utbrända, ägde precist samma egenskap, fuktade jag likväl några portioner kol med en lösning af kolsyradt natron, samt torkade dem sedan på en ugn, men fann, att denna process, på åtskilliga sätt varierad, alls icke förändrade kolens egenskap. Sedan jag sålunda öfvertygat mig, att de engelska kolens förmån att ej gifva lukt icke härrörde från den omnämnda tillblandningen, undersökte jag närmare nämnde kol och fann, att de voro brända af granträd. Jag lät derföre afsåga och kola några granplankor och erhöll kol, som vid förbränaing gåfvo en vida luktlösare kolgas än vanliga hårda kol och förhöllo sig alldeles såsom de engelska, af hvilka jag docx ej ägde tillräcklig tillgång för en noggrannare jemförelse. Jag påminner mig härvid den omsorg, man använder vid valet af kol för de spanska glödpannorna (brazeros) samt iorättningen af våra mångelskors fyrfat, hvilka bestå af väl utbräoda ugasglöd, öfver hvilka man breder ett lag af brand och i glöd varande garfvarbark, den man då och då nedrör för att hålla den i glödning, hvarvid äfven föga eller inger lukt utvecklas. Imedlertid har jag trott mig böra meddela detta till underrättelse för dem, som tilläfventyrs af okunnighet kunde förledas a:t anse den nya uppfinningen alldeles fri från egenskapen att bilda os i rummet., Som läsarn ser, består således den nya uppfinningen endast i konsten att använda väl utbrän da kol af lätt trädslag, hvilkas egenskap att förbrinna utan rök eller någon särdeles märkbar lukt är lika allmänt känd, som att de detta oaktadt ej äro säkra för os. j Å Antomaten klarinetfihlå care