Också ett sätt att afhjelva nöden i landet. Uti Jönköpings län har nedanstående kungörelse varit den nyårsgåfva, som allmänheten fått från länsstyrelsen emottaga: Då den i allmänhet felslagna skördea och det ringa korntal säden gitver beklagligen föranleda, att brödfödan under det nu ingångna året torde för mången blifva knapp, bör det vara en hvar angeläget att spara tillgångarno för eget behof, och således i möjligaste måtto hindra, att tiggare och kringstrykande trämlingar icke må förtära de små förråder Naturens Herre detta år beskärt åt den arbetande jordbrukaren. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande vill derföre erhindra Socknestyrelserne om sin pligt att tillse å ena sidan, det Socknarnes fattige enligt lag och mensklighet nödtorfteligen försörjas, men ock å andra att de fattige sjelfve icke må hämta en sådan försörjning utom Socknen, utan antydas, att inom den förblifva; börandes Utsocknes tiggare atlemnas till närmaste Kronobetjent, för att sändas till Länshäktet, derifrån de komma att transporteras till der Socken dit de höra, på sistnämde Sockens bekostnad. De vanliga följderna sf svåra år, nämligen ökade stölder och olagliga tillgrepp, låta sig äfven nu allt mer förmärka. De utöfvas merendels af krinstrykande lösdrifvare, hvilkas utrotande endast befrämjas af en allvarlig föresats att dem icke hysa. Medlidandet mot sådana littingar är till sin grund falskt och icke heller gilladt af Författningarna, hvilka bjuda att passlöse personer, hvarmed ock förstås sådane, hvilkas pass äro tilländalupne, eller finnas å annan väg än passet antyder, böra gripas och till Länshäktet insändas att vidare förhöras. Uppsigten å kringvandrande personer kan lämpligast utöfvas å Gästgifvaregirdarne: den är ock Gästgitvarne ålagd i 26 Ä. af den för Gästgifverierne utfärdade ordning sf den 10 Mäirs 1836, hvarå Länsmännen vid de månatlige visitationerna anbefallas att fästa Gäöstgifvarenas uppmärksamhet, och vid Gästgifvaregårdarne mot Länets gränsor är i synnerhet största uppmärksamhet af nöden att motverka tiggares och landstrykares inträde. Det är vackert att bryta den hungriga sitt bröd, men det bör ske med urskiljning och icke så, att den djerfve främmande tigi garen mättas, under det Socknens barn lida nöd, Kronobetjenterne anbefallas att lemna all den hand-! räckning, som instämmer ej mindre med ofvan an-! tydda åsigter, än flere äldre i samma anda och me-; ning från Länstyrelsen utgångna kungörelser. Jönköpings Lands-Kansli den 2 Januari 1838. C. G. Bergenstråhle. L. Löwenadler. Det lider intet tvifvel, att de fattigs i andra län, om de få kunskap om d-nna kungörelse, : skola afundas deras lyckliga lott, som bo under de Bergenstråliska vingarnes skugga. Jönköpins län är, som man vet, vidsträckt, och länegränsen är på många ställena belägen öfver 10 mil från landshöfdinge-residenset. En resa dit går ej så fort, och den hungrande fattige behöfver blott öfverträda gränsorna i den socken der han bor, i afsigt att anropa mera lyckligt lottade bröder om hjelp i sitt elände, för att genast och omedelbarligen — tack vare Konungens befallningshafvandes vishet! — också blifva hulpen, åtminstone för en lång tid. Han aflemnas då genast till närmaste kronobe -! tjent, som sänder honom till Jönköping, hvarest han åtminstone några dagar får fritt vivre: på länsbäktet, och återsändes sedan samma väg till den socken der han bor, dit han återkommer efter en resa af kanske 20 mil, på sock-! nens bekostnad, och har under hela tiden haft! fullt upp, eller åtminstone ett vida rikligare! underhåll, än det han kunnat hafva hemma. —! Sannerligen om de fattige blott förstå sitt eget. bästa — och det göra de nog — skola vi få, se dem i skaror åkande på landsvägarne och! genaomkorsande länet i alla rigtningar under den instundande vackra årstiden. Nu har väl mången dels undrat, hvarföre icke de fattige heldre få sändas direkte till den socken, hvarifrån de kommit — ofta blott 1 å 2 mils väg — än genom 10 å 20 mils omväg till länshäktet; dels äfven frågat, med hvad rättighet Konungens befallningshafvande kan ålägga socken-menigheterna att betala kostnaden för tiggarnes ,grand tourn till Jönköping, och de finnas till och med, som kunde vilja gifva detta förfarande namn af att lägga skatt och tunga på Konungens undersåter, samt orda åtskilligt om Svenska folkets rätt att sig sjelf beskatta. Men sockenmenigheterna äro icke Svenska folket — detta består, som hvar man vet, at adelsmän, prester, borgare och en viss klass bönder — och på dessa, såsom sådare, är bärigenom ingen beskattning lagd. För öfrigt om ej allt skulle gå så så regelrätt till — hvad gör det! Nöden blir dock afbjelpt, de fattiga få fritt underhåll, motion och frisk luft, och det enda man skulle kunna anmärka MM