skrufvar, så utmärka sig deremot Dagbladets för en viss oförställd lunsighet, och det förefaller dervid läsaren oftast som om han såge redaktionen i dess bon-hommie kommande på alla fyra. I det ifrågavarande fallet förhåller det sig nu så, att dejurymän, som uppgåfvos i vårt blad, äro precis! desamma, som Dagbladet uppgifver. Skilnaden består endast deruti, att de trenne personer, som i Pagbladet nämnas, såsom valde af aktor, uti vår notis förekomma såsom valde af Rätten och tvertom. Hvilkendera som har rätt i sin uppgift, känne vi icke i detta ögonblick, enär Dagbladet icke vcrificerat sin uppgift med mnigot protokollsutdrag; men hvad vi vete är, att den person, af hvilken vi erhöllo vår underrättelse, var Hr Svederus sjelf, hvilken, såsom svarande i saken, borde kunna anses fuilt tillförlitlig, att derom lemna upplysning. Vi kunne för öfrigt icke förklara orsaken, hvarföre Dagbladet, som flere gånger högtidligen förklarat sig vara endast ett industriföretag, och som onekligen äfven gör gagn genom sina annonser, nödvändigt emellanåt skall äflas att hegifva sig ut på det polemiska gebitet, bvilket tydligen öfverskrider dess patursgåfvor. Åtminstone borde Dagbladsentreprenörerne för ett sådant ändamål då engagera någon serskild, litterat medarbetare.