Aftonbladet – 26 april 1838, sida 3

Ett nytt påkallande af den bättre lottades välgörenhetskänsla möter oss i dag ifrån den vestra delea af riket, Wermland, som delar bristen med sina grannar i Dalarna och hoppas äfven få röna samma ädelmod som visat sig för invånarne i sistnämnda provins. Nedanstående anmälan, hvilken jemväl i dag lästes i Dagligt Allehanda, har blifvit insänd till oss, med begäran om offentlighet för densamma. Till den vördade Allmänheten. Wermlands Landskap har under de 2 sisttörflutne åren varit, serdeles i norrg och nordvestra delarna, hemsäkt af missväxt, under det sednaste vållad af tidigt inträffade nattfroster, som på flera ställen äfven skadade jordfrukterna, hvilka den ovanligt starka kylan under denna vinter, ehuru på vanligt sätt förvarade, nästan ellestädes förstört. Då härtill kommer on för jernoch trädvaruhandeln högst ofördelaktig konjunktur, hvilken föranlåtit Bruksoch Sågverksegsro inskränka sina tillverkningar, och till ifölje deraf sina förskotter, har ej blott brist på det nödvändigaste låtit sig fornimme, utan äfven nöd. Visserligen har, uppå derom gjord underdåning anmäan, Kongl. Maj:t i nåder beviljat af allmänna medel ett större räntetritt lån; men det härvid, till rödig säkerhet, fistade vilkoret af solidarisk ansvarighet förstårar utlåningen och minskar fördelen af understödet. Visserligen hafva äfven de bättre lottade. inom provinsen, — flere på ett utmärkande, alle på ett omsorgsfullt sätt, sökt hvar i sie mån underlätta behofvet och afhjelpa nöden, och förgäta ej heller hvad ce i detta hänseende äro skyldiga sig sjelfva och hembygden, — man näden har spridt sig så vida, att hjalp måste sökas äfven på fjerran håll. — Wermlänningarne se sig derföre nödsakade öke antelet af dem, som anropa det allmänna välgörendet, hvilket, under inmevsrande år, blifvit mer än kanhända någonsin i hufvudstaden både påkalladt och förnusmmet, men utan att derföre hysa någon öfrerdrifven väntar eller förmätet hopp, hafva de dock sett och förnummit för många ceh stora prof på menniskokärleken, för att ens befare, det de skulle 2lldeles lemnas utan deltsgasxde och understöd. Deras i Hufvudstaden varande Landsmän, till större delen tillhörande ett af Wermlands benämnåt sällskap, hafva dorföre, på nu anförda skäl, och den närmare kännedom de eza om förhållandet med de hemmevarande, icke blott redan sökt, efter förmåga, dem med en gåfva bisprings, utan få dem äfven härigenom hos en vördad allmänhet, sem icke tröttnar vid ett göra godt, till detbästa vördsamt anmäls. För sådant ändamål komma enteckningslistor att finns hos följande Lindsmån: Fru Emma Poignert, född Helling; Herr KansliRådet och Kiddaren c Myhrman ; — GenseralDirsktören och Riddaren Ekströmer. — Kongl. Förste Expeditions-Sekrateraren C. M. Arrhemuw ; — Masessoren och Riddaren Doktor Ekelund; — Kamereraren C. F. Geijer; — Bryggaren J. Sjöstedt; — Advokatfiskalen A. J. Legerlöf; — Kongl. Sokreteraren C, J. Stuart ; — Grosshandlaren E. G. Hallenborg, och — Kongl. Ord. Hofpredikanten Tegner. Derjemte har en Man, ej mindre utmärkt för hjerta än snille, ynnestfullt lofvat att, på enahanda sätt till vårt mål medverk2, ehuru vi icke hafva äran räkna Honom bland antalet af våra Landsmän. Pedaktioren af Tidningen Dagligt Allehanda har ock benäget åtagit sig, så väl stt gåfvor till de nödlidande emottaga, som stt för samtlige inflytande, genom bladet redovisa. Medlen komme, såsom början dermed redan skett, att till Herr Biskopen och Kommendören Agardh i Carlstad ötversändas, för att genom hans ynnestfolla omsorg vederbörande Pastorer och Fattigvårdstyrelser inom do församlingar, der behofvat sådant mest påkallar, tillställas, Stockholm den 23 April 1838. IWermländska Sällskapet i Stockholm. J Götheborgs Handelsoch Sjöfartstidning beTe