Aftonbladet – 21 april 1838, sida 1

Spanien. .) Debatten hos Cortes om det Aguadoska lå.Inet, hvarom vi i går nämnde, börjades af Mendizabal med ett häftigt utfall mot kabinettet, ,Isom den unge, modige finansministern försvarade. ,Mine Herrar,, sade herr Alexandro Mon, det är i min ställning svårt att svara på herr Mendizabals yttrande; han har nemligen anfört så många förebråelser, hvilka stå i mer eller mindre sammanhang med hufvudsaken, att jag behöfde åtminstone ett par dagar, för att upptaga dem alla. Dertill kommer den pligt, som är mig ålagd, att skildra landets tillstånd i dess verkliga ljus. Detta är för ingen del så gynnsamt, som nämnde talare påstått, hvilket hkväl icke är den nu varande styrelIsens fel, då hon så kort tid innehaft makten. -JHr Mendizabal beklagar sig öfver, att man icke gjort något afseende på hans budget förslag. Detta är falskt. Jag misskänner icke den hushållsplan han föreslår; men jag får icke eller dölja för Kammaren, att den, i händelse af sitt resliserande, likväl icke skulle betäcka en tredjedel af utgifterna. Jag ber herr M. säga, om han glömt vår skuld till engelska legionen; denna stiger till 20 millioner realer; om han glömt, att i detta ögonblick är spanska ångfartyget. Isabella qvarhållet i England såsom säI kerhet för en del af denna skuld, och att jag, för att återfå det, måste anskaffa 5 millioner? Har han glömt, att vi voro skyldiga 35 millioner till San Fernando-banken, som jag måste I betala, för att icke afbryta våra affärer med densamma; att kongl. familjen har en innestå-Jende fordran af 28 millioner, utan att räkna infanten Don Franciscos förskotter? Vidare fråIgar jag om han glömt den, af honom sjelf skapade, ofantliga flottanta statsskulden af icke mindre än 331 millioner; om han icke mer I kommer , ihåg det lån af 200 millioner, hvaraf Ide åt provinserna bestämda 50 millionerna änInu icke äro betalta? Jag vet ej af hvad skäl. Vet han ej, att provinser finnas, som redan betalt sina utskylder ända till år 1840, t. ex. Navarra; att man är skyldig domstolarnes iej damöter mer än ett års lön, utom andra skuld I poster, som jag här, af behörig konsideration tförbigår? Förgäter han — för att blott tillägga i detta — de andliges och munkarnes oupphörliga klagomål, hvilka lida så mycket genom j uteblifvande af det underhåll, man lofvat dem? i Glömmer han det många kyrkor se sig hotade. att nödgas tillsluta sina portar för de rättrogne, emedan inga penningar finnas till gudstjenj stens bestridande? Jag talar ej om kyrkorna af tredje ordningen, ty sjelfva domkyrkan i Se-l villa befinner sig i denna belägemhet? Behöfji: ver regeringen, efter dessa upplysningar, afgifva ännu flera? Hr M. har talat om våra statsin-! komster; jag frågar honom, om han ickel: sjelf på förhand disponerat ön Cubas in-: komster, ända till och med innevarande år?! Detta är ingen anklagelse; men jag kan försäkra honom, att förhållandet icke är bättre med ! inkomsterna från Manilla och Portorico. Och :i om allt detta är sanrving, en bedröflig sanning, ! 1 OO 8 OS On ER PF FF ARS I kan man då fordra, att styrelsen skall bereda sig en ny förlägenhet, derigenom att hon återtar lagförslaget rörande tionden och sålunda beröfvar sig det oundgängligaste medel, att af-! hjelpa ögonblickets mest trängande behof. Rö-jt rande lånefrågan har: hr M. förelagt mer ellery mindre noggranna beräkningar. Jag hade önskat, att den värde talaren i detta fall varit något försigtigare och återhållsaramare. Kan man 1 väl betvifla, att dessa beräkningar skola hafva ett betydligt inflytande på vilkoren för det nyajc lånet! Hvem skall man förmå att tro, det manf kan realisera dem till 40 procent? Och det vart en f. d. minister, som yttrat sådant! då likväljs hans nit, att skaffa regeringen nya tillgångar, s bordt afhålla honom från att fordra så mångaln upplysningar. Mine herrar, jag drar ej i be-ln tänkande att försäkra, att jag aldrig skall afslu-f ta något fördrag, som på minsta sätt förnärmar a