Aftonbladet – 19 april 1838, sida 1

Vid tider af någon stor nöd eller allmän kalamitet är det hos oss ganska vanligt, att väl görenheten nästan går hand i hand med behofvet, och skyndar till dess bistånd under oliks former, dels med direkta gåfvor, dels genom tillställningar af offentliga nöjen, i hvilkas gestal menniskokärleken för tillfället kläder sig. Äfven här vistande utlänningar, som förevisat allmänheten konststycken, sällsyntheter eller egen färdighet, hafva ganmska ofta deltagit i deita vackra bemödande. Den enda, som saknats i denna ädla täflan, är den monopoliserade kongl. theatern, hvilken, med undantag af en representation till förmån fför Herr Djurström, efter theaterns brand i Carlshamn, icke på 20 år gifvit någon sådan för ett allmännyttigt ändamål. Kanske har den en ursäkt derför i sitt eget armod, hvilket tvingar den att anropa statens barmhertighet. Lycktigtvis kan något sådant icke sägas om hofkapellet, som, ehuru ofta anlitadt att uppträda för de behöfvande, hkväl icke tröttnat dervid, och nästa Lördag kommer att gifva en konsert för de nödlidande i Dalarna, hvilken, genom det artistiska arrangementet, tyckes komma att hedra tillställarena, lika mycket som genom än-. damålet. — Då vi här nämnt detta, böra vi ej underlåta omtala en dans-soirg, som gafs i går å stora börssalen, 1 samma vackra afsigt. Ehuru inträdespriset var bestämdt till 3 R:dr banko, lärer likväl knappt någon af den talrika publik, som besökte densamma, underlåtit en större eller mindre öfverbetalning, så att inkomsten, hvilken är bestämd till delning emellan Wexiös och Bohuslänska skärgårdens innevånare, tros hafva uppgått till mer än 2,500 R:dr banko,