(Insändt.) I en tid, då så många nitiska bemödander göra sig gällande att afskaffa oordningar, hvilkas beifrande tillkommer polismaktea, torde er liten erinran, äfven hvad kyrktukten angår, icke betraktas såsom alldeles öfverflödig. I denna förmodan anhåller Insändaren att genom Tit. tidning få fästa vederbörandes uppmärksamhet på det ofog, som i våra kyrkor iniitat sig, att, vid de högtidliga tillfällen, då ungdomen begår sin första Nattvardsgång, en stor del af församliugen, icke belåten med att sittande, eller stående på golfvet, beskåda devna religiösa handling, klifver upp på bänkarnes säten, för att derifrån beqvämare kunna tillfredsställa, kanske oftast allena sia nyfikenhet. — Om den kommunicerandes anhörige, hos hvilka den önskan är så naturlig, att, lika väl med sina blickar, som med hjertats varma förböner, kunna följa et älskadt föremål till det heliga Altaret, råka at hafva rum bakom nyssnämnde sig öfver andra upphöjande åskådare, måste de gå miste om denna hugnad, så vida de ej vilja följa desse oförsyntes exempel, oberäknadt den förargelse, som detta oskick i och för sig sjelf ej kan undgå att åstadkomma hos hvar och en, som älskar ordning och skick så väl inom som utom Guds hus; ty det föranleder uppträden, lika med dem, som vanligen äga rum vid folksamlingar, då vid profana tillfällen något är å bane, som retar nyfikenheten. Insändaren, hvilken sistl. Långfredag i en af våra kyrkor, der ungdomen kommunicerade, sjelf såg, huru en gammal qvinna, som jemte 3:ne andra personer uppklifvit på en lös på gången stående bänk, lik en vredgad Amazon, tilldelade en af sina, i afseende på platsen bättre lottade, bänkkamrater af andra könet, och af hvilken hon förmodligen ansåg sig förfördelad, tillrättavisning genom en kraftig puff i nacken med sin knotiga nätve, har trott sig phgtig att göra ifrågavarande framställning, hysande det förtroende för våra kyrkherdars nit och välvilja för det rätta och passande, äfven om det jemförelsevis må anses af någon underordnad vigt, att de anbefalla kyrketjeningen hindra ett vidare utöfvande af slica, med goda seder och den ostörda andakt illfället kräfver, oförenliga oordentligheter. Peripatheticus.