Aftonbladet – 17 april 1838, sida 1

Isannolikhet ledande till mycket gräl och skriftI vexling. — En artikel i Observateur de BruIxelles visar hwu Belgi-ka pressen hedömer Kouvungeus af Hoiland sedraste förkleri g och jöfver hufvud hela den nu åter upptsgna frågan mellan Belgien och Holland. Vi meddela denna lartikel hör nedanföre, så lydande: ; nVi tro icke på holländska kobinettets uppriktighet, icke på redligheten af de löften, det nyss gjorde gevcralstaterna. Man vet, att O5torrike, Preussen och Ryssiund, då de biträds ide de 24 artikkonc, vögrade sin ratifikation åt de vigtigaste stipulationerna. Då dessa de trenine makternas förbehåll beröfvade förd:aget af id. 13 November 1831 dess ursprungliga karakiter af oåterkallebghet, så blir det lätt för boljländska diplomatien att draga de underhandlingar ut på längden, för hvilka detta fördrag skall bilda grundvalen Man kan imedlenrtid icke döllja för sig, att hollin?ska folket är irött vid status quo, det will tull hvad pris som helst se slut derpå. Holland skall icke längre låta sig nöja med toma löften. Dess tål:mod är slut. — Det läge, hvari Belgien kom gerom öfverenskommelsen d. 21 Maj 1833, är tillfredsställande. Det är visserligen hvarken krig eller fred, det hotar oss å ena sidan icke med kriigets faror, men gifver oss å den andra icke held ler någon garanti för fredeuv, ty Hollands ställning nödgar oss stt underhålla en ansenlig arime. Deremot slippa vi att betala räntorna på den nederländska statsskulden, och man lemnar oss i besittning af de gebitsdelar, hvilka trak— taten af d. 15 Nov afträder till Holland. Så är i det hela taget landets tillstånd lyckligt, och vi kunna i denna ställning afvakta standen, då kabinettet i Haag fiuner för godt att göra oss antagliga förliknings-förslag. De holländske diplomaterne skola utan tvifvel fordra, att Belgien. betalar de räntor på nederländska statsskulden, hvilka förallit sedan afslatandet af traktaten dv 15 Nov 1831. Men det är omöjligt att gå in på dessa fordringar. Belgien aniog nyssvämde traktat, som piålägger detsamma, såsom andel af konungariket Nederlsnds skulder, en årlig räntebetalning af 8,400,000 floriner, ock Belgien hade varit förpligtigadt att betala denna ränta ifråa d. 15 Nov. 1831, om Holland då Jli kaledes antagit denna traktat; men bollindska kabinettet vägrade då formligen att underteckna ide 24 artiklarne, och får derföre sjoff vidkännas följderna af derna vägran, hvari det i sex års tid så hårdnackadt fortfarit. Då vi antogo de 24 artiklarne, erbödo vi oss emot Holland, att (ifrån och med d. 15 Nov. 1831 öfvert: ga betalningen 2f en del af räntin på statsskuldenz men derigenom att Holland faktiskt förkasiade I denna traktat, tillbakavisade denna makt implicite vårt anbud att ikläda oss denna betalningsskyldighet. Om Holland i 7 år måst bestrida räntecbetalningen för den gemensamma skulden, så har det derföre att skylia sig sjelf, icke oss. I Holland har icke rättighet att göra traktaten half; det har icke rättighet att fordra, att de vilkor, hvilka äro betungande för oss, såsom de hvilka hafva alseende på statsskulden, skola cga Iretroaktif kraft och det ända ifrån d. 15 Nov. 1831, under det att de bestämmelser i traktaten, som äro fördelaktiga för oss, såsom de hvilka hafva afseerde på erkärnandet af vår oafnängighet, blott komme att gälla ifrån 1838 celler 1839. Man kan i ett fördrag icke skilja rättigheterna från skyldigheterna; man kan icke utkräva de förra, utan att underkasta sig de sednare. Blott ifrån den stund Holland medgifver oss ätvjutapcet af de rättigheter, som traktaten af d. 15 Nov. tillerkände oss, äro vi skyldige an oppylia de förpligtelser, samma traktat ålägger ess. Lika Inet som en rcetroaktif verkan för dessa rättigheter kan äga rum, lika litet kan det fianas ep sådan för uppfyilandet af våra förpligtelser. Om kabinettet i Hasg i sex år vägrat antaga traktaten, cå skedde sådant emedan det ansåg för sig fördelaktigare att vinna tid, emedan det heldre ville betala räntorna för hela skulden, än tröffa en öfverenskommelse, som afstängde det ifrån begagnande af de gynrande chancer, hvilka kunde uppstå iframtiden Hols ländska kabinettet missräknade sig. Men det är icke vi, som hafva att bära skulden får dess fel, det är icke vi som hafva att hålla detsamma skadeslöst för de betungande följderna af ett system, hvilket vidtogs i afsigt att skada oss.