Aftonbladet – 14 april 1838, sida 2

40-årig kär bekant, som nästan hvarje år gläder publiken med ett besök, upphör han dock aldrig att vara välkommen, eller rättare: att emotses med samma högtidliga vördnadsfulla väntan, som en dyrbar och bögaktad anförvandt, och att alltid fornya det gamla intrycket af förtjusning och beundran. Fastän man allmänt är ense, att Mozart är den förste af alla kompositörer, torde det dock icke kunna bestridas, att Skapelsen är den första af alla kompositioner. När man jemför den djupa, audaktsfulla känsla, den lugna mognad, mean tillika den yppiga fullhet, dena glödande värma och den öfverlägsva, aldrig bålstora eller trotsande kraft, som yttrar sig i hvarje nummer af detta verk och gör hvarje nummer till ett mästerstycke, om man, säga vi, jemför den med icke allenast alla andra för toner satta arbeten, utan äfven med Haydns egnoa öfriga kompositioner, hvilka för ingen del kuona mäta sig dermed, så måste man instämma i den ädle mannens fromma yttrande, att det icke var från honom, som dessa tankar kommit, utan att Skapelsens Herre velat geoom honom, äfven med ett den musikaliska harmoniens alster, förherrliga sitt verk.