nn FEV mn On Retn RNE Hr Dietzs sexhjuliga ledsagn. Uti fransyska vetenskapsakademiens sessio: den 26 sistl. Mars uppläste en hr Coriolis e af ledamöterne Prony, Arago och Poncelet för fattad berättelse öfver den af hr Dietz i Belgi en gjorda uppfinniag af en art vagnar, hvaron redan varit i förbigående nåmndt i tidningarna och hvilka skola ega stora fördelar framför d vanliga. Den upplästa berättelsen vitsordad också icke allenast, att nyssnämnda vagnar är mindre utsatta för att stjelpa, än vanliga fyrbju liga åkdon, utan ock, att vagnskorgens skak. ning är så obetydlig, att man på en vanlig vöj med lätthet kan läsa och skrifva i vagnen, elle hafva glas med dricksvaror der stående utan al olägenhet. Derjemte kunna flere dylika vagna bindas efter hvarandra utan att sådant betydlig ökar svårigheten att vända. Dessa fördelar vin. nas derigenom, att vagnskorgens tyngd hvila lika fördelad på trenne axlar och ex hjul, försedda med ett slags dubbla liggtjedrar (ressort: åå pincette) som emottaga och afleda alla stöta och skakningar. När man med denna vagr passerar en ränsten, sänka sig framhjulen sakta, förmedelst fjedrarna (sy abaissent doueemeni au moyen des ressorts) som öppna sig på dei sättet, att korgen hvilar i orubbad ställning på de båda öfriga axlarna, emedan dess tyngdpunki är så afvägd, att den icke vickar öfver på framvagnen. Då nu de båda mellanhjulen komma i ranstenen, uppbäres åter korgen af framoch bak-axlarna, och förblifver således oförändrad, oaktadt mellanhjulens sänkning. Det mest ingeniösa uti uppfianingen säges för öfrigt hufvudsakligen bestå uti en mekanism, som ger åt den främsta och eftersta axlen en rörelse i s mma vinkel, som den mellersta antager. Detta tillvägabringas genom häfstänger, som gå ifrån ändarna af den främsta axeln och korsa hvarandra innan de hinna till den mellersta, samt vidare verka i motsatt riktning på tvenne smärre honrsontela häfstänger, hvilka röra denna axel. På samma sätt fortplantazs rörelsen till den eftersta axeln. Berättelsen upptager ännu några audra omständigheter, hvilka likväl icke äro tillräckliga för att utan tillhjelp vf ritning kunna tydligt fatta hela mekanismen, och hvilka det således är öfverflödigt att upplaga, då man likväl af det föregående kan göra sig en ythg föreställning om sjelfva hufvudidden af vändningsrörelserna. Uppfinnaren påstår, att alltsammans är så enkelt, att hvilken smed som helst kan reparera machineriet, om det går sönder. I slutet af berättelsen hafva de kommitterade förklarat, att hr Dietzs försök synas ganska ändamålsenliga, och de uppmuntra hoom att än vidare fortfara med uppfinningens ullkomnande.