En insändare har meddelat åtskilliga rön om nödfoder till boskapens framfödande, då vanligt foder tryter. Vi hafva ansett hvarje bidrag till kännedom i detta afseende böra vara välkommet i en tid, då den långa och svåra vintren, jemte förl. års svaga skörd, hota att göra kreaturens framfödande högst vanskligt. Atskilliga bland de af Ins. uppgilna nödfoder äro redan kända; men det torde dock icke vara otjenligt att uppfriska minnet deraf. Insändaren indelar sin afhandling i olika kapitel efter kreatursslagen. För hästar och boskap. Då svenska armåeen år 1808 inryckte i Norrige och en afdelning låg omkring Örsjön, togs invånarnes foderförråd till armeens hästar. Bönderne foro då dagligen till skogen och skalade barken af aspar. Dermed framföddes kreaturen. Att med det fina granriset, hackadt, föda kreaturen, är kändt af många afhandlingar. Ins. uppgifver, att det bör fuktas med sillsälta eller, i brist deraf, urin. — Äfven är allmänt i viasa landsorter bekant och brukligt att stilla boskap med häst-spillning. — Ins. omtalar den