ÖFVERSVÄMNINGEN I PESTH. (Yiterligare detaljer, ur bref derifrån). Orsaken till denna fasansfulla katastrof var, att drif-isen på Donau fastnade vid ett ställe nedanom Pesth, der floden är smal och grund, hvarigenom vattnet hämmades i sitt lopp. Redan den 14 Mars stod vattnet flera tot öfver det märke, som betecknade den högsta bekanta vattenhöjden vid Pesth, år 1774, ätvensom öfver den vackra kajen, genom hvilken man hoppades, att den nya delen af staden, med sina praktfulla byggnader, skulle vara skyddad. Genom magistratens försorg hade 4 fots höga vallar dessutom blifvit anlagda ofvanpå kajbyggnaden till stadens skydd, då strömmen dagarne förut öfversvämmat vid Gran, ofvanför Pesth (hvarvid 600 hus förstördes), emedan man då började frukta, att Pesth äfven kunde blifva hemsökt af en dylik olycka. Under det operan Semiramide uppfördes i teaterhuset, inrusade vattnet, så att skådespelet måste afbrytas; ett simmande isfält bröt kort derpå igenom vallen ofvanför teaterbuset, och nu störtade floden med yttersta våldsamhet in i den ännu torra delen af staden. Gästerna i det botel, der jag bodde — heter det i ett bref från Pesth — ,jagades af de instörtande vågorna upp från sin aftonvard; de väl tillreglade portarne till huset öppnades i ett ögonblick, med ett förfärligt brakande, de fyrkantiga ekblock, med hvilka infarten var belagd, rycktes upp och summo omkring på gården, och snart dånade mirmortrapporna i andra våningen af de hästars hofslag, som räddat sig ur stallarne. Omkring middagstiden den 16 lossnade ismassorna nedanför staden, och vattnet började falla. Med pilens snabbhet skyndade, i ohygglig blandning om hvarandra, simmande isstycken, ruiner af hus, qvarnar, skepp, timmer och husgeråd floden utföre. Ingen penoan — säger en korrespondent — vär i stånd att måla dessa bilder; man måste hafva sett dem, för att fatta dem. Flera hundrade famnars långa gator äro försvunna, på några få hus när, hvilkas tak ännu höja sig öfver vattnet; döda boskapskreatur och hästar, måvga ävnu med seldon på, simma omkring bland ruinerna, och huru många menniskor måste ej hafva omkommit icke blott här, utan längs efter hela Donau, der intet mera spår är qvar efter måoga blomstrande byar! I går (den 15) vid midnattens inbrott, då öfversvämningen nått sin höjd, skall vattnet hafva stått 32 fot öfver lägsta vattenståndet. — Anblicken af de få platser i staden, som blifvit skonad: af öfversvämningen, isynaerhet stora torget, der bodar för den förestående marknaden voro uppslagna, v.r bjertskakande. Icke blott otaliga tiggare och de, som förlorat allt tak öfver hufvudet, hade redan i går natt flyktat dit, utan äfven damer af de förnämsta och rikaste famijer hade förskräckelsen jagat ut ur deras dels instörtade, dels till fall lutande hus, för att tillbringa den kalla natten i de fuktiga marknadsstånden, omgifna af gnäggande hästar, stojande forbönder och jemrande olycklige, så att all skilnad i stånd syntes upphätven, liksom vid verldens sista stund. Från al!a kanter hördes stormklockans ljud. I nejden af reformerta kyrkan uppbäfdes mångdubblade jemmerrop af: hjelp! för Guds skull hjelp! Plötsligt brakade och dånade det förfärligt, hksom cen plutonsalfva — och grafvens tystnad följde på dessa förfärliga ljud. Huru många menniskor förlorade ej lifvet i denna fasans natt! Dylika rop och dån hördes flera gånger under loppet af naitten. Vattnety — heter det i ett annat bref af d 19 Mars från Pesth — ,har väl fallit, Donau återgått i sin fordna bädd, och blott på några af de lägsta gatorna stå ännu vattenpussar; men dermed är detta hiskliga drama ännu ingalunda slut. Husen fortfara att på det förskräckligaste sätt instörta. I går afton kl. 7 instörtade ett nytt praktfullt hus, midt emot Leopolds adens kyrka, med ett förfärligt brakande, och drog med sig ea del af huset näst intill. Det finnes blott få hus i staden, som icke måste stödjas med bjelkar. Af de dåligt hygda busen i förstäderna står intet enda qvar; blott de mera fasta och solida hålla sig ännu. Antalet af de instörtade husen uppgifves till 1500, hvilket tor