omkring hufvudstaden bekanta utfodringen med rörvassen. För får. Barr och bark af tall ätas af fåren. Lag,kokad på aspoch lind-bark driekes af fåren och stärker dem. Ins, anför exempel, att får, bland hvilka sjukdom inritat sig, wllfrisknat och att dödhgheten upphört, så snart de begynnt få af denna bark-dekokt. Vilja fåren icke dricka den, strör man de första dagarne något bafcemjöl derpå. Lag på enris är nyttigt sörpe. För svin. Ins. anför af egen erfarenhet, att svin blifvit framfödda med hästspillning och agnar, som blifvit blandade med något surt ämne. Tillsats af drank på hästspillning gör den begärlig. I stället för drank han användas en sorts surdeg, som tiliverkas sålunda, att kokhe.t vatten och mjöl blandas till en deg, som får stå och surna ett par dagar och sedan torkas. I en lår eller kar slås varmt diskvatten, potatisskräde, skrädmjol och allt slags afskräde samt agnar, om man så har. Då blandningen har samma värma som vört, när jästen ilägges, tager man den torra surdegen och blandar deruti. Har man jäst att tillsätta, så mycket bättre. Karet står ofrertäckt i ett par dagar; och massan antager tjäsniog och syra, Då tillblandas hästspillning eller hickelse. I Norrige brukar allmogen insamla ur kärr roten af en växt (en art cura, med hvit blomma, lik en pappersstrut, och gul fröredning). Rotea är tumstjock. Svinen äta den geraa, sedan I de blifvit vanda dertill, hvilket sker genom att i bö jan hacka och koka roten och strö htet mjöl och afskräde derpå. För höns. Höfrö och smolk, som samlas på bottnen i I hölador, blandas i vatten. Potatisafskrap och något mjöl tillsättas. För gäss. ( De äta gena rå potatis, om den krossas något. em—————-— — —— — —— ÖV ——-—-—.—. v— ———n— — love