Aftonbladet – 11 april 1838, sida 3

Lägger sig i himmadt tåg Ned på Edens strand tilll hyvla, Sörj och blicka tårögd opp, Men med hopp! Du, hans Emma lär att mista! Der din Carl har vaknat nu, Är hans första tanke — Du, Liksom här Du var hans sista; Dig han håller lika kär, Der han är. Uti tålamod dig ötva, Hjertat är dock evigt fritt, Hvad du älskat har, är åitt, Ingen kan dig det beröfva, Honom slut i hjertat in, Han är din! Vänner, snart är våren åter, Och på graftvens kalla rand Sjunker drifvan efter hand Och af ömhet sig förgråter, Solen växer upp i höjd, Likt hans fröjd. Snart i grönt står kyrkogården, Foglen uti trädens topp Stämmer der sin vårsång opp, Sorgen då vid minnesvården Plockar sig en ros till tröst Ur hans bröst. I-n.