verkning, så mycket mindre, som han just genom den höga tullen å utändsk ull förlorade en hel bop medtäflare i allmogen, hvilken vid måttliga priser köperoch förarbetar en stor qvantitet grof utländsk ull. DPeremot skulle det leda till betänkliga följder: det skulle först och främst på det hårdaste träffa den fattiga folkklassen, som behöfver en betydlig mängd grof utländsk ull, och för det andra förleda ullproducenterne till spekulationer utöfver hvad landets naturliga beskaffenhet kunde upprätthålla, och sålunda kasta oss en ny art af konstgjord näring på halsen, hvars idkares an språk på statsbidragen i sinom tid skulle biifva lika högljudda, som yllefabrikanternes nu äro, och af de bemödanden, som hittills blifvit gjorda för ullproduktionen, skulle man då ej skörda annan frukt än skyldigheten att med allmänna bidrag uppehålla en ny klass tärande medlemmar. Så vida derföre icke genom en ändamåsenlig modifikation i förbudet mot införseln af utländskt kläde, den svenska ullen skulle medelst reciprocitetssystemet kunna bringas in i verldshandeln, återstår troligen ingen annan utväg, än att dels genom utländska yllefabrikanters uppmuntran att redsätta sig i landet, dels genom skickliga och underbyggda elevers underhållande vid utländska fabriker, vidare genom tillåtelse att utan hinder hvar som helst anlägga alla för klädens appretur nödiga verk, således äfven färgerier, och slutligen genom spridandet af pålitliga fullständiga underrättelser om allt slags yllefsbrikation och anskaffendet af mindre för bushålen tjenliga kardoch spinnmaschiner, söka att sprida nämnde fsbrikation utom de trenne städer, der den nu nästan ensamt bedrifves.