Aftonbladet – 11 april 1838, sida 1

man med 300 officerare, och 8 millioners kostnad) samt dessutom lönade 20 ministrar och e.t half.humdradetal k mmarherrar. Grefve Mol uppsteg nu att svara, men inskränkte sig till den avmärkning, att Grekland vore Frankrikes bundsförvandt, och att det, oaktadt sin ögonblickliga förlägenhet, likväl vore fullkomligt i stånd att betala siaca skulder. Slutet utgjorde den vanliga frasen, att Frausmån-. nen alltid varit ett sympathetiskt och ädelmodigt folk, och att det ej hade något avnat intresse, än att af Grekland göra ett ordnadt och mäktigt samhälle. Nu uppträdde herr Mauguin. Han förklarade på förhand, det han icke ärnade rösta mot lagforslaget, men han ansåg nödigt, alt den betalande kammaren icke lemnade de hittills varande ministerernas vårdslöshet utan klander. Herr Broghes minister hade försäkrat, att Greklands tillgångar voro outtömliga; der skulle nemligen finnas för 500 millioner national-domäner, och befolkningen tillväxte med hvarje dag. För öfrigt underhöll Frankrike derstädes diplomatiska agenter, som borde draga försorg om tförvaltnivgen och garantera betalningen. Kammaren hade trott aerpå. Men hvad har det nu blifvit af de vackra löftena? Det den 1 September 1833 kontraherade lånet, hade, i stället för att fås al pari, afslutats mot 91 procent, hvilket var det första stora missödet. Lånet var ämpnadt att gagna Grekland, men Ryssland hade genast borttagit 12 millioner; andra 6 eller 7 millioner hade åtgått för att besolda de Beyerska trupperna. Framför allt hade lånet beslutats med 165 röster mot 112, endast mot det vilkor, att Grekiska staten skulle använda sina inkomster hufvudsakligen till räntans betalande, och de Fransyske sändebuden skulle tillse dessa stipulationers noggranna uppfyllande. (Detta vilkor är också uttryckligen bestämdt i 6 art. af traktaten 1832, hvarigeoom de tre makterna garantera Grekland en summa af 60 millioner, hvaraf hvar och en åtog sig en tredjedel.) Hvad har det nu blifvit följden af allt detta? Grekland betalte ingenting, och Frankrike bade blifvit för satt i den nödvändighet, att till och med åtaga sig räntorna i afräkning på den tredje och sista serien. Vore detta ej en anledning till förebråelse för franska )ege-ingen? Vore det ej en mot kammares? Om ministrar, som missleda benone med löftea och låta missleda sig sjelfve af Utlandet, kunde undandraga sig ett strängt tadel; om ministeren icke kunde rättfårdiga Franska diplomatienos förfaran1de i denna angelägenhet, så måste kammaren framhärda i den öfvertygelse, att fem ull sex ministårer för utrikes ärenderna uppoffrat Frankrikes finanser åt Utlandet. Emot dessa vigtiga anmärkningar och sjelfva slutuppmaningen hade hr MolÅ intet annat svar, än en envis tystnad. Flera röster ropade nu: ministern vill ej svara! och Mauguin besteg der fore ånyo tribunen, för att förklara, att ban i konselj-presidentenrs tystnad såg bans erkännande af hvad som blifvit sagdt. Herr Molå roade då från sin bänk: n,det står oss fritt att tiga eller tala! nu ville Guizot iakttaga tillfället, att åter spela beskyddare-rölen och med sia vältalighets sköld ställa sig emellan kabinettet och oppositionen. Men denna gången lyckades det honom mindre än någonsin , och alla hans försvarsgrunder iaskränkte sig endast till det yttrande, att det varit önskligt a!t det kunnat ske annorlunda; lånet bade blifvit afslutadt på de bästa möjliga vilkor; också bade Frankrike genast yrkat på Beyerska armeens bortsändande, men England och Ryssland bade andra inires sen att iakttaga i Grekland, än Frarkrike. Guizot förklarade för öfrigt, då man förebrådde honom, att deta icke vore något svar, det ban ej velat besvara sista talaren (Mauguin:, hvilket förmådde herr Anguis att ånyo uppträda, hvarvid han utgöt sig i sarkasmer öfver den kouungaregering, man påtvingat Grekland, och slutade med de ordun: Jag tror, der är tid att sätta en gräns för denna frikostighet mot främmande, eljest skall man äfven begära af oss ett lån för konungen af Sandvichs-öarna , Rapportören herr Dubois sökte leda debatteo från den politiska ståndpunkten till den värmaste, eller betalningsskyldigheten. Herr Glais Bizoain visade sig likväl icke benägen att efterkomma denna uppmaning. Vid den tid lånet afslöts, hade ett amendement blifvit förelagdt kam maren, åsvftande att låta förklara Greklands