Aftonbladet – 10 april 1838, sida 1

Article Image
L Hikt tal årea 1828 och 1829 skule .. agilHadt i kammaren ; men Mauguin svarade, a Idet icke vore han (M.) som åsyftades. Det Irysk och fransk beräkning, hvarvid Frankrike Idock endast spelat den passivaste volen. Då grek-natioaen komma i tillfälle att betala sina skulder. Sedan Guzot instämt häruti, anmärkte Mauguia, att G. alltid för högt beröknat Greceklands tillgångar. Guizot erin . att dy-. äfven då talat i samma anda. G. invände, ua. måtte således vara jag? inföll Auguis, som nu ännu häfiigare anföll grekiska regeringen. Den hade blifvit påskickad Grekern:, utan allt nationens bifall, och vore blott en produkt af posten atgick, fortfor debatten. Spanien. Carlisterne hafva med 8 bataljoner infanteri och 300 man kavalleri företagit en expedition från Mena-dalen och passerat Ebro-floden. Man kände ej huruvida de ämnade sig till Castilien eller Åsturien. Expeditionen befann sig, enligt de sednaste underrättelserne, vid Soleillo, emelI lan Villarcajo och Reyncsa, och kommenderades af grefve Negri. Turkiet. Från Konstantinopel skrifves den 27 Febr.: Handelstariffen, om hvilken så lävge varit underhandladt, har omsider kommit till stånd emeilan Porten, Frankrike, Österrike och Ryssland. De kommerciella förbindelserna brifva derigenom ganska mycket lättade. De skullel blifva det ännu mera, om icke England gjorde så många svårigheter och begärde större kon-l cessioner än de andra makterna. Då skulle ett allmänt reglemente kunna införas, hvilket var det som man egeatligen hade i sigte, men hvilket på detta sätt svårbgen skall kunna tillvägabringas. Och likväl ligger det i Portens intresÅse att befordra handeln med alla nationer, och licke lägga hinder i vägen för densamma, såsom I Mehemed Ali gör; nästan blott på detta sätt Ikan Porten paralysera hans politik, hvilken, såj (som tillräckligen blifvit ådagalagdt, går ut på att störta det Ottomanriska riket. I en gamle Mehemed är, i trots af sin slughet, slagen med I blindhet då han icke vill inse, att han, genom ,linförande af handelsfrihet, skulle komma längre län med sitt tryckande monopoliesystem, hvilket licke kan utföras. Han stöter derigenom ouppBT OR eo hörligt emot England, och väcker eller närer den önskan i London, att till hvad pris som helst upprätthålla Porten, emedan denna makt icke hålier fast vid några handels-monopolier, utan efter någon tids underhandlingar till slut skall foga sig efter Englands önskningar och gå in på de fordrade koncessionerna, hvilket hittills stått i vägen för öfverenskommelsen om en allmän tariff. I detta ögonblick har en bäftig strid uppstått med Mehbemed Ali, till hvilken baas monopolie-raseri åter är skulden. Lord Ponsoaby är mycket uppbragt och vill hafva slut på de evisnerliga vexationer,för hvilka hans landsmän äro blottställda af Mehemed Alis tjenstemän. Engelske konsuln på Candia har nemligen underrättat lord Ponsonby, att på Mehemeds befallning, alla Envgelska varor, om de också redan erhållit licens till införsel i hvarje Turkisk hamn och betalt de föreskrifaa afgit terna, likväl måste erlägga tull ånyo då de införas på Candia. Denna åtgärd, som synes mera vara beraknad på att visa, att de provinser, .som äro underkastade Mehemed Alis styrelse, äro formligen skilda från Ottomanniska öfverväldet, än att vinna någon pekuniär fördel, har stor politisk betydelse, och väcker derföre lord Ponsoubys hela uppmärksamhet, under det Por:lten betraktar den med verklig förbistring. Lord 1 vv vw san Ponsonby har genast tagit nödiga steg hos Porten för att förmå densamma att upprätthålla sin myndighet, och låtit konsuln på Candia veta, att den fordrade afgiften icke borde erläggas, samt anbefsllt honom att på det kraftigaste protestera emot en så förhatlig åtgärd. Han har äfven skrifvit till Malta, för att i nödfall skaffa Engelske konsula det understöd derifrån, som han kunde behöfva, i fall hans föreställningar imgenting utråttade. Gecom denna händelse blifva förhållanderne ännu mera iuvecklade. Det är omöjligt att en sådan sakernas ställning kan räcka länge. Att Mehemed Ali sjelf inser detta torde kunna slutas deraf, att han nyligen anbefallt en konskription i Syrien, hvilken måste betydligt förstärka hans armeå. Af 100 personer utskrifvas 13! Redan har denna tryckande utskrifning börjat: nå flera ställen hafva Invå.

10 april 1838, sida 1

Thumbnail