Aftonbladet – 7 april 1838, sida 3

rbästa ia titutioner. Hannoveranernes exempel har visat, att de, som förmodade det secnsre, bäst förstått sig på mängden. Konung Ernst hade egenmaktigt upphäft den af hans företrädare sanktionerade grundlagen. Blott någre professorer protesterade mot detta :godiycke. Utar dom och ransakning åref ban trenne af dem j Isndsflykt. De beklagades och sakrades; men man böjde sig vöordnadsfullt för den maktägande. En ständerlörsamling inkallades, hvars medlemmar skulle väljss efter ett af konungen sjelf gifvet reglemente. Åtskilliga betänkligheter förekommo vid valen i städerna, för det en och annan snsåg dem olagliga, eller för det valen föllo på embetsmän med erkönd frimodighet, som väckte kabmettsministerns farhåga, hvarföre deras väljande förklarades ozilugt. Af sådan anledning mötte ingea deputerad ifrån 19 köpstäder. — Likväl kom en stönderförsamling till ståad och kunde högtidligen öppnas. Man läste ett majestatiskt throntal och en ödmjuk tacksägelse-adress Att öfverlägga om något annat än kungliga propositioner, var förbudet. Den första frågan bestod i propositionen till en splitter ny grundlag, genom hvilken Ständerna väl skulle få tillåtelse att bevilja de af regsringen föreslagna skatter, men likväl, märkom det, utan någon rätghet att undersöka deras användande, ja, icke en gång att nedsätta dem, emedan kungen för sådant fall förbehöll sig att, så ofta hau ville, prorogera eiler upplösa Ständerna. Med lagstiftnivgen skulle nationens representanter få jemt så mycket att beställa, som den maktägande ansåg tjenligt. Detta konstitutionsutkast innefattade de hårdaste pi!ler, liberalismen någonsin haft att svälja. Det synes ikväl sannolikt, att det Hannoverska folkets joyala mage neg tål vid dem. Hofvet utvecklade en sällsynt prakt: militärens nya uniformer voro serdeles praktfulla; borgarne hedrade den kungliga familjen med fackeltåg; damerna broderade en matta åt hertigen af Cambridge; i brist af bröd åt man frusna potäter till sitt kafe och berusades i hoppet om att den gamle sode kungen, skulle föra den gemla goda tiienn tillbaka, då man hade litet att göra, men nycket att äta och drieka.n