Aftonbladet – 7 april 1838, sida 3

skäligen hemmastadd med tysksn i allmänhet a lett mognadt förstånd att rätt uppfatta nämnd ?)skalds ofta något dunkla metafysik, djerfva bild tspråk och finesser i dialogen, samt derjemte e visst mått af egen stilistisk talang, för att ick alltför mycket skämma hort sitt original. : a I högt står dock verkligen bildnirg-n i vårt kär ti fädernesland, att det icke saknas en mängd per e I soner, fullt qvalificerade till att åtaga sig en ö i versättning från Schiller, äfven vid dessa steg , rade fordringar, och i fallteaterstyre!sen stod eile Il lönskade stå i någon förb ndelse med litteratörer eller litterärt folk i allmänhet, skulle då r I otvifvelaktigt för dylika behof alltid ega ullräck. , liga förmågor till buds. Det är bedroöfligt at -Ise i hvilka händer hon nu deremot lemnar ar-I beten af den art som Don Carlos, eller, om II hon icke sjelf beställer dem, från hvilka hän. Ijder hon utan urskiljniog emottager et: gjord anbud. Att iagå i en detsljerad granskning a vanskligheterna i den öfversättoing af Don Carlos,, som här blifvit antagen för kongl. teatern, I vore ett lika obehagligt som öfverflödigt företag; att sådana verkligen finnas och i hvilken grad Idde finnas, bevisas mer än tillräckligt af de icke metriska tirader, som på ett för örat högst stötande vis forskomma inflickade midt i versen, och hvilka tillkommit på det sätt, at skådespzlarne sjelfva funnit den presterade metiiska öfversättningen hår och der alltför skral för att de skulle med hög röst ioför en stor publik vilja deklamera densamma, och ansett det bättre att på hvad sätt som helst ändra dessa ställen, till och med om luckorna skulle fyllas med obunden siti!, än att bibehålla dem i deras ursprungliga skick. Don Carlos lider af den olägenheten, att i anseende till de fem akternas ovanliga längd vara så godt som sceniskt omöjlig, så vila man icke till någon del förkortar pjesen eller delar den för tvenne qvällar. Den vanliga utvägen, som öfverallt i Tyskland begsgoais, är att på ett eller annat sätt göra tragedien kortare. Om det i allmänhet är en ganska svår och ömtålig uppgift att taga bort något från en stor författares arbete, liksom att lägga något till, gäller detta framförallt i fråga om ett drama, der för utveckliogen af karaktererna och intrigen hvarje scen så väl behöfves , som i detta, hvilket Schiller sjelf erkände vara från första hörjan anlagdt i för stor skala, så att, med bibehållande af hvartenda ord, åtskilligt mot slutet ändå vore för litet motiver2dt och handlingen fir sammanträngd. Jeg vet icke, om öfversättaren endast följt sin egen ingifvelse vil arrangerandet af pjesen för vår scen, eller om han dervid tagit till föresya mågon af de flera redaktioner af pDon Carlos,, som på Tysklands skådebanor blifvit begagaade; men säkert är, att valet af de uteslutva och bibehållna seenerne vid närmare skärskådande förefaller skälgrn besynnerligt och liksom gjordt på vinst och förlast; åtskilligt, som men litit stå qvar, såsom t. ex. scenerna i audiensrummet uti tredje akten, der konurgen lemnar företräde åt hertigen af Sidonia, tyekes lätteligen kunnat göras minst oumbärligt af allt, och mycket annat, såsom t. ex. mötet i andra akten mellan Carlos och Po-i sa i kartusianerklostret, som för det helas förstånd synes långt vigtigare, hade derigenom kunnat få ett rum. Men... Ett särskildt och karakteristiskt bevis på den takt , hvarmed öfversättaren behandlat sitt ämne, är alt han utbytt den luta, hvarpå Eboli hos Schiller föreställes knäppande några ackorder, mot — en liten bok med röda saffianspermar och förgylld snitt, af detta eleganta och nätta keepsakesformat, som ni alla känner; det o-: historiska härutinnan för sig! mea den dramatiska effekten, förträfftigaste bland öfversättare! ! hvad är er mening om den? Ar en röd bok verkligen i detta afseende lämpligare än ett klingande strängaspel? En röd bok in 12:o! O, den! Schiler, ett så poetiskt mojsng hade han icke anat! Jeg har frågat hela verlden om någon rimlig anledning till denna förändring; menj man, har endast skakat på hufvudet. Efter allt detta, är Don Carlos, misslyckad eller icke? Jag tror oförgripligen, att det bästa varit intet, då icke allt var möjligt, och kongl. teaterdirektionen har troligen mest sjelf vid detta tillfälle gjort det rön, att det halfva lönar sig . 19 SET