hunno företagas, har åter lemnat Statstidningen tillfälle till ett af dessa famösa beriktiganden, hvilka i synnerhet utgöra beviset på den diplomatiska finess och takt, hvarmed berörde tidning redigeras. Wu den ifrågavarande notisen hade neraligen i sjelfva verket det skrifeller tryckfelet influtit, att der stod Lördagen i siället för Fredagen, som är den vanliga konseljdagen; en så obetydande och hkgiltig omständighet, att vi ej ansågo nödigt upptaga utrymmet med någon anmärkning derom, så myeket mindre, som det redan i Lordagen stod i sjellva Statstidningen att det dagen förut hade varit konselj. Emellertid är det nu egenil. härom som Statstidningens pberiktugande, handiar, med tillägg, att Aftonbladets uppgift äfven i öfrigt skall hafva varit falsk, (som den mycket humeant uttrycker sig) emedan jemväl de ofriga expeditionerna skoia haft föredragning. Vi nödgas härvid göra den inväudning, att Statstidningen — visserligen på eit ganska behändigt sätt — förbigåt alt yttra sig vlver den punkten, hvarpå det var meningen att hufvudsakligen fästa uppmärksamheten genom Aftonbladets notis; nemligen att bland justitieärenderna endast General Auditörs-målen hunno föredragas. Detta är likväl grundadt, likasom att, enigt den upplysning vi sedermera förskaffat oss, så många justitiemål på någon tid samlat sig, att sex Föredragande at justitieärender, som annars hafva hvar sin vecka i sender, nu alla på en gång vid nästa konselj afvakta att få framkomma till föredragning. Med anledning häraf, och då så många mål icke på en dag kunna afgöras, tros det också, att i nasta vecka och den derpå följande flera konseljer komma att hålas, isynnerhet som de vigtigaste af de ifrågavarande justitiemålen angå häktade personer, och författniogarne bjuda, att sådana mål skola behandias med större skyndsamhet, emedan det inverkar både på individers välfärd och på statskassans utgifter för fångarnes underhåll.