Aftonbladet – 5 april 1838, sida 1

—— ———— — — ——-—-—-—r—mSrRÅ —R— — — ZX2X : DEBATT I FRANSYSKA DEPUTERADE KAMMAREN, RÖRANDE HEMLIGA FONDERNA. (Forts. fr. gårdagsbl.) I Sessionen d. 14 Mars fortsattes dabatten. Konseljpresidenten grefve Molg. Min embetsbroder inrikes ministerns helsa tillåter houom icke att åter infinna sig i denna församling, hvarföre jag intager hans plats i denna tribun och upptager diskussionen der han lemnade den. Jag går icke, mina herrar, att besvara en talare (Gisquet), som haft ordet näst före honom. Det är icke i hvad han sagt, som den egentliga frågan ligger. Hvar och en uppfattar på sitt sätt pligterna och hvad som passar sig för hans ställning, Jag önskade lifligt då jag hörde denne talare att taga ordet, men det finnes ställningar af egen beskaffenhet, hvilka böra respekleras, Hvad vi begära af eder är icke hemliga anslag, utan edert förtroende; att J sägen ja eller nej om vi förtjena det. (Djup tystnad.) Jag trodde, att den ministere, af hvilken jag har den äran att vara en medlem, var i besittning af detta förtroende. Man har nyligen sagt henne från denna tribun, att hon icke egde det, och det är orsaken hvarföre jag intager tribunen i detta ögonblick. Mina herrar, personerna betyda ingenting; det är landet, som betyder allt. Landet behöfver en styrels2, som kar kraft att uppfylla sitt kall, ea ministöre, som eger dess förtroende och edert. För att rigtigt bedöma vår belägenhet, måste man kasta en blick tillbaka. J påminnen eder de omstindigheter, som åtföljde bildandet af kabinettet den 15 April; flere kombinationer försoktes då. Det tillhör icke mig att ingå i granskning af dessa kombinationer, ty jag känner bättre än någon annan i hvilken svår belägenhet en man af någon betydenhet står, då han måste gifva landet en ministåre. Han är ansvarig både för hvad han gör och hvad han icke gör. I minnens på hvad sätt kabinettet af d. 15 April blef emottaget vid sin tillkomst af grefve Jaubert ; det som var af vigt för oss, då som nu, var att veta till hvad grad talarsns tänkesätt delades af hans vänner (rörelse); då vi började vår ministeriella bana, gjorde man oss en stark opposiiion, min fördömde oss, man kallade oss en negatif ministöre och en ministöre lika med aoll. Imeidlertid proklamerades amnestien; men för ett visst parti, för visst folk gaf hon blott anledning till dystra spådomar. Vår djerfhet, sade man, kunde icke jemnföras med något annat än vår svaghet, vår oförvägenhet blott med vår nullitet. —J veten det alla, mina herrar, hvilka frukter denna stora åtgärd burit; men den har icke kunnat försona alla. Det fianes sinnen, som mindre trakta efter makten, än et slags herravälde öfver densamma. Man skulle kunna säga, att de frukta den ansvarighet, som åtföljer makten, och att de håila sig nära henne blott för att beherrska henne och skolmästra henne. (Från centern: ganska bra! ganska bra!) J veten, mina herrar, hvad man sade då amne stien utfärdades. Det hette, att vi gingo att väcka oro i Frankrike, att vi skulle åter sätta dynastien i fara, Mina herrar, kabinettets pligt