Aftonbladet – 3 april 1838, sida 2

— ———— OO com rJJJJJJJJ—— Den t. f. Hofkansleren Hr v. Hartmansdorff gjorde i går sitt inträde i den vigligaste, eller egentligen enda maktpåliggande befattning, som nu för tiden synes til!höra Hofksnslersembetet: den att indraga Aftonbladet. Det fjortonde af detta namn, hvilken ordningsnummer: vi visserligen väntat skulle bliivit mera långlifvad, föll likväl i går på eftermiddagen för den store skördemanrens, Hr Advokatfiskalen Fredholes lia. Man säge hvad som hälst, så är cet vumera ganska skönpjbat, att indragningsmakten generar de styrande sjelfva, nästan ika mycket som tidningsredaktionerna. Nationens behof att lära kanna nåsot af de off.niliga ärsndernas behsndling är redan för sto:t, att icke dea oberoende delen af periodiska pressen, fir att till fredsställa detsamma, skall göra hvilka ansträngmnagar som hölst att kunna bestå, äfven i trots af ae tätaste indragningar, och jemväl cfvervinna hvilka hinder som hälst, med undentag af den direkta censuren, något som man likväl hittills haft nog;blygsel att, om än med de ifrigaste önskningar derefter, Våga föreslå. Det kan således avtagas för gifvet, att pressen aldrig skall sakna ansvarige utgiivare i tillräckligt antal, för att i alla fall kunva, fastän med icke ohetydlig uppoffring, fortsätta sin tillvaro; och den önskap, som man icke sällan uti de s. k. goda eller rökgubbstidningarne sett uttryckt, alt rättigheten till tillståndsbrefs utiagsnde kunde förbindas med mera inskränkande viltcor, kan, lyckligtvis för yttrande rätten, icke tillfredsstälJas utan öppet våld mot en af de grundlagar, hvilka, lika mycket som de utgöra wvilkoret för konungens rätughet att regera Sverges rike, äfven gsraniera dea ringaste välfrejdade meaborgares rättighet att utgifva tidningar och i dem yttra sig över allt hvad som kan blifva iöremål för mensklig kunskap. Hela vinsien af dessa täta indragningar ligger således å vederbörandes sida endast uti tillfället att litet harcellera och pliga dem, mot hvilka man visserligen önskade att på något mera verksamt och genomgripande vis kunna ådagalägga sina tänkesätt. Huruvida den pjutning, man härvid kan erfara i det hela, uppväger det ofördelsktiga iutryck indragningssystemet bos allmänheten väcker, är svårt att afgöra, emedan det naturligtvis beror på subjektiva känslor; men kpoeppast äro tankarne delsde derom, attju, ifall denna tillfälliga inre njutning icke tages i beräkning, styrelsen hade mycket bättre vinning vid, att endast aplita domstolarne; en utväg, hvars verksamhet genom resultaterne af de sednare årens tryckfrihetsaktioner visat sig fullkomligen motsvara de maktegandes mest sangviniska förhoppningar. Ått äfven styrelsen sjelf förr eller sednare skall inse detta, torde väl kunna tagas för afgjordt. Att det icke länge kan forigå på samma sält sem