Aftonbladet – 2 april 1838, sida 1

Ir Soares Caldeira. Denne, äfvensom arsenalbataljonens befälhafvare, Hr Franca, och chefen ör nationalgardets 15:de bataljon, Hr Montas, insågos stå i spetsen för företaget; deremo: :roddes de öfriga bataljonerna till större delen vara välsinnade. Då de kommo till guversöcen, förelade ban dem en föreskrift till Drottaingen, af iunebåil, att hon ej måite stäla några andra i spetsen för ärenderpa, än förklarade anhängare af den äroiika revolutionen af då. I Sept. De fleste officsrarne förklarade likvöl att det icke anstod dem att göra nigra ingrepp i kronsns prercogativer, hvarefter sammankom sten upplöstes. Om ratten förblefvo alla under vapen, meu hela antalet af linietrupper och municipalgarde steg ej till mer än 2800 man. Marinsoldatirna och matroserna på krigsskeppen gingo i land, väpnade med knifvar och pistoler, men slöto sig till den revolutionära arsenalbat ljonen, hvars c5ef, Franca, lit auslå på tyghusets portar, att många af officerarne försrat sig med honom, och att hans trupper ej skulle mottaga order af någon annan, än af Hr Soares Caldeira och honom sjelf. I Cortes gick det, den 6, ganska bullersamt till väga; man begärde upplysovingar om hvad som var å färde, men hviika inrikes ministern vägrade att afgifva. Den 8 utbredde sig det rykte, att Drottningen förafskedat Hr Caldsira och i hans ställe gjort deputeraden Costra Cabral till civil guvernor i bufvudstaden. Tidigt morgonen den 9 slogs geoeralmarsch, och arsenalbataljonen ryckte ut, i förening med 14:de och 15:de batalJonerne af nationalgardet, till hvilka några fri villige slutit sig, så att hela styrkan utgjorde öfver 2000 man, hvartill sedermera kommo 2:ne bataljoner af ungefär 1000 man tillsammans. Bland orostiftarxe skola hafva varit flera fransyska officerare. Tyghusets portar besattes med fyra haubitser. Vid första nyheten om dessa tilldragelser befallde Drottningen, att alla linietrupper skulle uppstillas på Estella-platsen och igranskapet af Necessidad-s-palatset. — Fesse, tillika med den loyvala delen af nstionalgardet, tillhopa omkring 8000 msn, inryckte nu i det inre af staden, under Viscoode de Reguengos befäl, medan bharon Bomfim intog en position midt emot tyghuset Truppernpas sionesstämning kunde nigorlunda bedömas deraf, att en stor del af dem råkade i förvirrisg genom ett gevär, som brenn af. Andrea jögarebatsljonen gaf till och med de upproiiske sigualer. . 2 skickade baron Bomfim en adjutant vill är upproriske, med uppmaving att gifva sig och pe slägga vapen, min fick af deras acförare det skriftliga svaret, att Dcott ningen först horde entlediga sina ministrar och utnärsna andra, i öfverensståmmelse med nationens duskuingar. Härpå ville baronen icke ingå; medan underhendlingarne påstodo, kom likväl kooseljpresisen ea, Hr Sa da B-ndeira ull stallet. Han begaf sig gevast till tyghuset, der hao med mycken hjertlighet skakade Hr Fraacas hand, och efter åtskilliga öfverlagguingar, uppgjordes äodtligen en skuiftlig öfverenskom melse, euvl. hvilken båla partiernas trupper skul!e draga sig undan . och ingenting ondt vederfaras la som deltagit 1, uppresringen. Vi: aftåget från Rocioplatsen helsades revolutionärerne af de samlade folkhboparne med höga glädjerop. He Franca höll ett tal till sina soldater, som derefter skingrades. Men om aftonen utkom ett extrablad af regeringstilningen, hvarigenom Frn es evtledigades från sin post, och hans korps Pp pplöstes. Krigskorvetten Isabella Maria lade sig för ankar midt emot arsenalen, och Franska mi nistern skall till och med hafva erbjadit sig, att ställa fregatten Medea till regerivgens disposition, hvilket anbud likväl icke emowtogs. Afven Brittiska eskadern sades vilja taga en verksam del i hindelserna, om de Portugisiska krigs skeppen forenade sig med revolationärerne. Imeclertiid voro åsigterna inom palatset mjcket delada. Då det talades om nya rö elser, rådde Sa da Bavdeira till koncessioner, hysremot Bomfim tillstyrkte energiska åtgärder. Drott-: ningen, som under hela tiden röjt mycken ståudaktighet (om konung Fernando nämnes intet et ord i bela berättelsen), svarade Sa da Bandeira, att om ban vore orolig, så var bon det likväl icke, och det vore ej at tärka på utnämningar och befordringar, förrän konstitu töanan huare dicskHtaranda nmadan undar tra må.