Aftonbladet – 31 mars 1838, sida 2

SE SOM SM Neta Ior grundlagens aterställande sträfvande valkorporationer och genom de svårigheter, i hvilka man, efter återställandet af 1819 års förättning, nödvändigt måste känna sig invecklad, i samma mån som detta är oundvikligt vid återgång:n till ett förflutet tillstånd. Isynnerhet kan det icke undfalla ständerna, att deras närvarande sammansättning icke fullt öfverensstämmer med föreskrifterna i författningen af 1819, emecan i finaoskollegiet och dess ledamöter en organ felas dem, en omständighet, den ständerna, då de skola grundlägga något nytt, icke kunna betrakta utan bekymmer, så vida tvifvelsmål derifrån kunna härledas emot deras representativa kompetens. — Ehuru manande också den tankan tränger sig på ständerna, att i deras närvarande sammansattoing underkasta sin lagliga kompetens en närmare pröfaing, så hafva de dock trott sig, för det allmänna bästas skull, förpligtade att lemna dessa frågor derhän, och räcka handen till en öfverenskommelse, som kunde skingra en sor del af undersåtarnes beklsgansvärda tvifvelsmål, derigenom att ständerna göra ett försök att genom sina förhandllogar komma till resultater, hvilka kunna svara emot Hans Maj:ts höga förväntan och undersåta nas önskningar, samt lemna rum för den förhoppning, att man vore vilhg att öfve:se med de brister, hvilka tilläiventyrs kunde fionas i formen. Men det måste vara ståndernas lifligaste önskan, att en sådan af omständigheterne påkallad öfverenskommelse måtte vinna odeladt förtroende, hvarförutan en sidan icke kan lyckas, och ständerna skulle fiana ett väsendtligt steg dertill taget, om de större städerna, hvilka hittills icke skickat representanter till landtdagen, gjorde det. Ständerna öfverlemna sig åt hoppet, att genom sin trängande iebjadniog kunna härtill bidraga, under det kungliga kabinettets medverkan, emedan dit icke kan vara de hittills orepresenterade Större städernas afsigt, att genom vidare undanhållande af deras deltagande i landtdagen, befordra en beklagansvärd jäsning i sinnena, och ådraga sig ansvaret för de följder, en sådan sakernas ståalluing alltför litt kan mediöran. Majoriteten för det bzslut kammaren sålunda fattade, utgjorde 30 röster och minoriteten 23. Det har förut blifvit omnämdt, att rspresentanten för Göttingen, justitierådet Hugo, protesterat emot Ständernes kompetens och konstitutionens upphäfvande, samt derefter lemnat landidagen. Itrån Gottingen meddelas nu berättelse om förloppet i den session, der Hr Hugo afgaf denna protest. Genast så snart han intagit sin plats, begä-de han ordet och yttrade ungefär följande: han vore ingen liberal från 1830 och 1832, utan blott en man, som höll si till hvad som vore rätt och alhit skulle stå på rättvisans sida. Derför2 måste han genast från början förklara, att han ingalunda kommit till landtdagen för att öfverligga om den föreslagna grundlagen; tvertom ville han tillkännagifva, att han genast skule lemna Kammaren, i fall man företog några öfverlaggaivgar om ifrågavarande grundiegstörslig, Ofverhufvud befunno sig Kammareas ledamöter i en stor villfarelse, i fall de ansågo sig for ständer. Det fanns inga andra rättmätiga stä der, än ständerna efter 1833 års grundlag, hvilken ännu ägde fuil laga kraft. Men de här församlade voro landets deputerade, hvilka alltid kunde försvara dess rätiigheter. Blott detta tillkom dem, och han frågade derföre helt enkelt, om de ville inskränka sig till ett negatift fö svar genom en protest och reservation. derigenom att de förklarade sig för inkompeterta, eller till positift försvar, och i sådant fall öfverlägga om hvad åtgärder som vore lämpligast att vidtaga? — Efter detta korta men kraft:ulla tal rådde flera minuter en djup tystnad i Kammaren. Sluthgen uppsteg Christiani och sade: Det finnas inga liberala af 1830 eljer 1832, den som vore liberal i dag, vore det också i morg.n; han ville icke för närvarands strida med den föregående värde talaren, dertill ) blefve väl tillfälle en ancaa gång. Han ville ikaledes här förklara, att han fulikomligt delale deputeradens från staden Göttingen åsigt, och ut han äfvenledes genast skulle lemna Kammall: en, i fall man skrede till öfverläggning om ss undlagsförslaget. Advokaten Freudsniheil och: loktor Lang yttrase derpå åtskilligt i samma n1a, och efter någon stund; debatt skola sam