En 10-årig flicka, ivsatt som elev i ett kloster i Paris, hade begått något litet felsteg, såsom straff hvarföre priorinnan lät inspärra henneiett mörkt rum, nära Intill en källsre, hvari några murare, som voro sysselsatte med reparation på huset, hade tegel och verktyg förvarade. Kuappt hade flickan blifvit instingd; forrän hon började upphäfva höga rop af äöngslan och förskräckelse. Arbetarena skyndade till förestånderskan, som de bådo, att bon måtte försätta flickan på fri fot. Låt henne skrikan, svarade denna, hon måste korrigerasn. Muraresa, som fruktade någon olycka, sprängde imedlertid upp dörren, och hvad finna de då? Ea ofantlig orm låg slivgrad omkring det nästan liflösa barnet. De förde henne i största hast ur föngelset och krossade skadedjuret; men det var för sent, ty om två timmar hade flickan spphört att andas. Uppbragts öfver denne ohyggliga händelse, grepo murarena förestånder— skan, och förde henne, ehuru mycket hon stre— ade emot, till poliskommissa ien, som anb:failt 1ndersökviong om förloppet.