Aftonbladet – 30 mars 1838, sida 2

grödan förlidet år, så att han nödgades köpa foder, säd och öfriga matvaror. Dervid anI märkte han tillika, att hans rättare Jaen Petter Jaensson skulle vid inköp af halm efter berättelse ej hafva betalt mer än 3 Rdr Lit, men låtit majorin betala 4, att denne Jaen Petter måt:e vara en skurk, att en qviga i majorens ladugård nyligen dött, att allt för honom gick till undergång, att han var mycket olyckhg, samt att han aldrig eftersträfvat att anses för god eller vara god, utan att hans grundsats alltid varit att göra hvar man räil och vara rättvis o. s. v. I skymningen tog majoren afsked för att återvända till hemmet. Följande morgon, den 30 Januari, omkring Ikl. 9 förmiddagen, avkommo gårdsdrängen på lAsaka torp, den af majoren aftonen förut omnämnde Jaen Petter Jaensson, jemte stalldränIgen på samma ställe Johannes Simonsson, och jen tredje dräsg från ett närbeläget torp till prosten Landtmansson, då Jaen Petter frågade hur dags majoren aftonen förut lemnat prosten I Landtmansson, samt på fråga upplyste, att majjoren nu låg död i en snödrifva på vägen. Pro sten lät då efterskicka en fjerdingsman, och begaf sig i flera tillkallade personers sålskap till ;det ställe, der majoren, omkring 20 steg på sidan om vägen, låg utsträckt på ryggen, vanställd af blod som frusit till is kring hans hufvud); bangs tunga halmhatt och hans afbrutna krycka lågo på något afstånd från boaom, och man kunode af trampningen i snön sluta, att han sökt släpa sig undan mördaren, hvars spår, ifrån tvenne höga stenar, der han tycktes hafva stått i forsåt, man tydligen kunde urskilja, och följa i de bugter han gjost för att genskjuta majoren, som på ett par ställen syntes hafva afvikit från vägen. Sedan de till prosten med un derrättelse ankomne drängarne förklarat, att de vid förbigåendet icke nslkats majorens kropp, föreslog prosten, att alla tillstädesvarande horde märka spån och se om någons fot passade i mördarens spår. Detta skedde ock efter något betänkande, men utan att föranleda vidare upptäckt, än att drängen Jaen Petter, nä:turen omsider kom till honom, tycktes något forskjuta sin fot då han nedsatte den i spåret. Majorens kropp fördes imedlertid till Åsaka torp och insattes i förstugan, hvarefter prosten Landtmansson genom bud tillksllade kaptenen Astrand och kronolänsmannen Krook. Den förre, som hade uppdrag att taga vård om majorens qvarlåtenskap, åtföljdes af löjtnanten Olivecreutz och hofpredikanten Salvän i Slöta, hvilken sednare, på gund af sin erfarenhet om broitslingars behandling, företog sig att giva akt på Jaea Pett:r Jaenzson, å hvilken, i anseznde till hans stela, förhållande, de flestas misstankar rigtades. Underrättad af tjenstfolket på Asakatorp, att Jaensson om aftonen den 29 varit frånvarande, lät man honom derför gö:a besked, och då hin uppgaf, att han varit i skog:n och tilllka gjort besök i ett en qvart mil aflägset torp, Låckefahlan, följde ran honom till de spår, som ledde från detta torp, och bad honom utvisa den väg han gåt; han uppgaf jdå en fotstig, der icke en utan tvsnne personer I framgått, och då man erfor, att denna stig blifvit dagen efter mordet banad af honom och stalldrängen, ökade hans falska uppgift den mot honom väckta misstankan. Sedan man om aftonen (den 30 Jau.) medtagit Jaensson till Åsska by och der under natten hållit bonom bevakad, begaf man sig åter följande morgon till Asakatorp, stadnade vid mordstallet och sökte der med bevekliga föreställningar förmå Jaen Petter till bekännelse. Då detta ingenting vwverkade, bad man Jaensson upptaga tveone af den mördades blod bildade isbitar och bära dem fram till gården, hvilket han ock efterkom. VWid framkomsten fördes han till förstugan, der majoren låg och besöktes der vexelvis än af hofpredikanten Salvåna än af pastor Ekelund, som på allt sätt sökte förmå honom till bekännelse. Sedan man länge törgäfves arbetat utan att förmå röra honom, bad hofpredikanten Salva honom falla på knä jemte sig, för att, nvid den mördades hk, läsa en uppriktig syndabekännelsen, Då hofpredikanten uppläst ett stycke deraf, befanns Jaensson mycket rörd och yttrade slutligen: ja, jag vill bekänna, men bad tllika, att pastor Ekelund dervid måtte tillkallas. I närvara af dessa prestmän aflade Janus an fällsvändio heröttelsa om förloppet