Aftonbladet – 30 mars 1838, sida 2

NORGE. Från Bergen skrifves under den 16 Mars, att en mildare väderlek derstädes börjat infinna sig med regu och någon vårvärme. — Ånvgfartyget Prins Gustaf hade den 6 Mars anländt till södra Gutvig, beläget en mil från Helgelands södra gräns; ehuru det så väl nämnde dag, som den föregående, då det lemnade Trondhjem, hade sydostlig storm med snöbyar, framkom det likväl på bestämda tider till de utsatta anlöpningsställena.!i Den Constitutionelle innehåller en uppmaning till Norske skeppsredare att införa Skotisk potatis, såsom bäst passande till sättning i Norges jordmån, emedan man i Norge, liksom i Sverge, under den stränga vintern, fått en stor del af denna jordfrukt skadad, äfven i de bä sta källare. En i Petersburg) vistande Norrman skrifver, under den 10 dennes, om Ole Bulls första konsert derstädes, följavde: ,Vår landsman, Ole Buil, : hitkom för några dagar sedan, och gaf redan den 4 en nummer på en af kejserliga teater-direktionens konserter. Som jag ej anser mig i stånd att analysera hans spel, vill jag endast berätta hvad intryck det gjorde på mig och på den publik, som helt och hållet fyllde teatersalongen. Vid Hr Bulls inträde helsades han af en tredubbel salfva handklappningar och välkomstrop från parterren. Då orkestern slutligen kunde höras, följde en härstädes ovanlig tystnad, ty man går här vanligen på konserterna för att konversera under orkesterns introduktion, och jag har aldrig sett publiken så begöärlig att höra en konstnärs första toner. Han spelade denna afton sin berömda Polacca Guerriera, hvilken jag väl ej i musikaliskt hänseende kan bedöma, men som är något af det mest hänforande, man möjl:gen kan höra. Den börjar med ett ganska vackert thema på E-strängen, som ackompanjeras på Aoch D-strängarne, och det hela är förenadt med ett starkt staccato på G-strängen, alltsammans så tydligt, som om mean hört tre serskilda instrumenter. Publiken kunde med möda återhålla yttringen af sin entusiasm, förrän orkesterns tutti tillät parterrens tutti utbryta, och hvilket denna gång föga respekterade artistens partitur, ty ackompagnementet hade längesedan upphört, innan handklappvingarna och stampningarna tillito solon återbörja. Vid slutet ropades af några: m,bis! andra ropade: Nej, nej, det är skam att vilja trötta honom,) alltsammans åtföljdt at bravorop, handklappning och stampning. Hr Bull framträdde likväl och spelade, uten orkester, det ryska: God save the King, hvilket emottogs med förnyade bravorop m. m. från parterr och loger. — Sjelfva kejselga familjen, somBulls rykte fört till konserten, deliog i applådissemanget. Slutligen framropades han tredje gången. Jag påminner mig aldrig förr hafva varit vittne till en så allmän, odelad hänryckning. Bulls toner hafva smält isen till och med i hans motståndares hjertan, och en bekant konstnär sade om honom, att han börjat spela för vänner och fiender, men slutat med att spela endast för vänner. Alla tidningar äro fulla at hans beröm. — I går gaf han sin första konsert på stora teatern, for alldeles fullt hus, ehuru priserna voro fyrdubblade. Han spelade en konsert i AÅ dur, en qvartett för en violin samt en rondo, alltsammans hans egna kompositioner. Konstnären emottogs med bravorop, och blef efter hvarje nummer flere gånger framropad. Hela kejserliga familjen var närvarande. Om några dagar gifver han sin andra konsert, hvarefter han reser till Moskwa, derifrån tillbaka öfver Petersburg till Stockholm och Christiama. Den allmänna meningen om honom härstädes är densamma, som yttrats i flera utländska tidningar och hittills icke blifvit motsagd i någon, nemligen, att han i sin genre, som är helt och kållet hans egen, kan fulikombgt sättas i bredd med, om icke öfver, Paganini, bvars kompositioner han äfven spelar, i trots af alla deras svårigheter, och utför dem med den mest fulländade virtuositet. Hans personliga sätt act vara har dessutom härstädes förvärfvat honom allas tillgifvenhet, och de bisarrerier, hvarför man beskyller honom, få trohgen skrifvas på räkningen af hans förra motgång., MORDET å MATOREN VON SALTZAÅ.