Aftonbladet – 29 mars 1838, sida 2

Betraktelser öfver den utsträckning af ; Nordstjerneoch Wasa-ordens utdeli ning wutöfver hvad statuterna förmå, som sedan år 1809, eller efter det nya statsskickets införande, äst rum. Svenska Minerva har, i anledning af den uppmärksamhet, tidningarne lemnat åt dsn sednaste ordensutnimningen, i sista lördagens blad likasom förebrått presseo, att den icke tramställt till betiakielse: bvad som kan invändas emot den utsträckning af Nordstjerne-ordens utndelning utöfver hvad statuterna förmå, som ,sedan 1809, d. v. s. efter det nya statsnskickets införande, ägt rum. Oaktadt Minerva sjelf skulle hafva inlagt en förtjenst genom en sidan undersökniog, lärer din hkväl icke från det hållet vara aw vänta, och vi anse oss således icke böra lemna tillfället obegagnadt, att htet närmare skärskåda detta ämne. Af grundlsgens 39 4., den enda der utdelning af riddare-värdigheter omtalas, synes, att statsrådet icke, under Konungens fiåuvaro eller sjukdom, får med en sådan sig befatta. Deraf är alltså klart, att grundlagen anser densamma tillhöra det kungliga prerogativet. Det vora likväl orätt forestalla sig, att detsamma i detta fall, mera än i alla andra, kan värdigt, d. ä. med rättvisa, utofvas utan förut inhemtade upplysningar. Konungen kan omöjligen känna de till ordnars erhållande aumäölda personers förtjenster, lika litet som de till embeten föreslagnas. Det tillhör således den anmälande eller föredragande, eller de i ordenskapitlet närvarande, att derom upplysa Konungen. Göra de det ej, och inträftar derigenom, såsom någon gång handt, att en alldeles oförtjent person erhåller denna värdighet, så är felet icke Konungens, men deras, hvilka icke upplyst honom. Riåk-de dessa att tillika vara just samma peesoner, som iandra fall äro hans konstitutionella upplysare och rådgifvare, så kunde deri åtskiliga vinkar innas till förklaring af mången snnan regeiingsitgärd. Men äro då riddare-utnämningar regeringsutgärder? Utan allt twvifvel och desto vissare, som Konungen vid sådana, mera än vid ce fleta andra, handlar som represen ant af bela naionen, i dess namn och å dess vagnar. Ty inses icke detia slags utmärkelser utgöra natioella belöningar, svarande till sin idd mot de ransar a! ekiöf eller lager o s v., som de samla fo. ken beslöto och offeniligen utdelade t de medborgare, som de pröfvade hafva derf gjort sig förtjenta, så sakna de all förnuftärdig, all medbocgerlig betydelse och nedsjuna till ett tomt graunlåtskrämeri, till ea betydellös hofce:emoni. Onekligen har dena ymrigh:t, som nu för tien råder med ordensdekorationers utdelning, sin rund deri, att man helt och hållet förlorat ur gte demna deras högre och nationella betydelse