Aftonbladet – 28 mars 1838, sida 2

tankar med andra konstitutionella stater. Der söker mängdens hämndlystuad sina offer högt uppe kring thronen, blamd cheferna; här lär man oss, att söka dem längre ner, der inga obehagliga skakningar kunna uppkomma af straffet. Vi skola lära oss, att ingen kan vara oskyldigare i hvad som händer och sker, än de, som annorstädes kallas ministrar. Icke rår en af dessa välmenande herrar och män för, att t ex. en kungl. kungörelse icke kommor allmänheten tillhanda! Visst icke! Sadsn den är besluten af den, som allena äger besluta, hvad i all verlden kan den sedermera angå någon annan än Vaktmästaren, som skall bära den på posten? Ministeriel ansvarighet är ett främmande påfund, en för vårt klimat opassande importvara; Vaktimästerlig ansvarighet är en äkta inhemsk vext. Lefve således vaktmästare-snsvarigheten och ingen annan!