REVY AF TIDNINGARNE. Svenska Minerva för i Lördags är till bräd. den uppfylld af en jemmerhg klagovisa öfver ti dens förderf och med spådomar om verlden: sista stund, i anledning af de himmelsskriande tilldragelser, som äga rum inom den periodiskz i pressen. Denna påstås — den liberala nemliIgen — hafva hittat på en bakdörr, hvarigenom den, som ingått förbund med djefvulen, kar komma på fri fot igen, innan saken gått för låogt, och detta oroar naturligtvis Minerva så mycket mer, som hon trott, att denna bakdört varit henne allzna bekant. Hon tröstar sig likväl med den öfvertygelsen, v,att de dricka ur Belizls bäckar och vandra på villostigarne.n För att bevisa detta, påstår hon, att tidningarne, isynnerhet Aftonbladet, vid refererandet af utrikes nyheter, alltid har en inledning eller tillämpving, åsyftande att bevisa, det regeringarne hafva orätt, för det de äro regeringar; gråamer sig synnerligen öfver tvänne artiklar i Aftonblaeet, den ene original, den ardre öfversättning, der fråga varit om Drottniog Victoria, och Jeder sig genom allt detta till betraktelsens föremål, eller tidningarnas anmärkningar öfver Hr Holmqvists utvämning till Riddare af Nordstjerneorden. Hade de talat om det frånträdande af ändamå Jet med nämnde ordens stiftelse, som ägt rum sedan 1809, hade Minerva varit nöjd — hon, som så ofta förebrått tidningarna, at deaf oppositionsbegär, och endast af sådant , tadla allt hvad regeripgen gör. Men att granska skälen till någon viss utnämning, är en oerhörd och tyrannisk orättvisav emot den utnämride, även om det vore bevislgt, att han vore mindre förtjent sf denna utmärkelse än andra. Detta är Minervas begrepp om rättvisa, och om den urskiljning, hvarmed en regering bör utdela sina yhnestbevis. Men, suckar hon, den, som sår storm, han skördar oväder! Af Hr Holmqvists