Aftonbladet – 26 mars 1838, sida 2

(Införes på begäran). Den lätthet, hvarmed autoriteterne nu för tiden bevilja oerfarna ynglingar owkring 20 år ti!låtelse att fritt utöfva handel på hvilken ort som hälst de behaga, utan att besitta nödig kunskap, blott de till staten erlägga sin vanliga tribut, och hvilken alltid först och främst är kronan förbehållen, åstadkommer ut: många familjkretsar den djupaste sorg och bedröfvelse. Och då dertill kommer, att den lätta ynglingen, som således i förtid blifvit oberoende, sedan han lemnzat föräldrars välmenande råd åt sida, icke heller möter svårighet, att hos köpmän och rese-expediter finna en utsträcktare kredit, då föräldrarne äro af dem välkände, och om hvilket lemnade förtroende de hos dem, ehuru varsnde på stället, ej gitta göra den ringaste förfrågan, utan sätta blott sin fulla förtröstan uppå, att de för sitt barn skola betala, och hvaraf beklagliga följder sig ofta företedt, då den lättrogne ynglirgen af oförstånd och felslagna förh-ppningar sett sig nödsakad göra cession, hvarvid icke sällan blifvit för honom erbudet 75 procent, som ej antagits, så framt ej fulla heloppet kunda erbjudas; hvilken grymhet liknar nära ocmensklighet, och ken ej annat än vara för föräldrar högst nedslående, isynnmerhet då kreditcrerne, af hämnd öfver att se sit hopp felslaget, begagra den utvägen, att genom ombud låta missleda ynglingen, under diktade föregifvanden och löften, som slutligen utsätta honom för vanära, och berötva honom sin; frihet och timmeliga välfärd, och allt i afsigt, för att derigenom tvings föräldrarne att för sitt barn betala dess fulla skuld, om ock derigenom gjordes en uppoffring vida öfver deras förmåga. Detta handlingssätt är högst oväntadt och beklagansvärdt uti ett bildadt samhälle, och skall, om dei får ohejdadt fortfara och rottästa sig, onekligt öka sedelörderfvet och blifva en kräfta i staten, samt uti sorger, lörtviflin och elände bringa otaliga familjer.