Aftonbladet – 23 mars 1838, sida 3

jom, att hans svinstall var ledigt, och tyckte derföre, att den kristna kärleken fordrade, att han ej borde neka husrum, hvarken åt mannen eller åt hans ludne reskamrat, Då de kommo fram, inqvarterades björnen i det tomma stallet, der hans husbonde aftog honom mnosgrimman, gaf honom någon föda och instängde honom, Han sjelf fick en plats sig anvist vid spiseln, vid bordet och i sängen, enligt den landiliga gästfrihetens lagar. Natten inbröt. Under tiden hade tvenne at gästerna i värdshuset, som varit vittne till det afslutade köpet, i hemlighet lagat sig till, att göra handelns fullbordande om intet. Den ene steg öfver grinden och nalkades svinets förvaripgsrum, under det den andre kamraten stannade på afstånd. Han öppnade dörren och inträdde i stallet. Hvad som här tilldrog sig emellan vilddjuret och mannen, erfor man foljande dagen, genom det blod, de bitar af menniskokött och bräckta ben, hvaraf rummet var ohyggligt söladt. Den andre tjufven, som blef orolig öfver att han icke fick höra den öfverenskomna signalen af sin kamrat, vågade nu i sin ordning närma sig huset. Då han öfvertygat sig, att alla här voro försänkta i en djup sömn, gick han fram till svinstallet och ropade der med låg röst kamraten, men erhöll intet svar. Han beslöt nu sjelf gå in; kuappt hade han likväl satt foten öfver tröskeln, förrän vilddjuret, hvars aptit retats af det förtärda menniskoköttet, ursinnigt kastade sig öfver honom. Sedan den olycklige en stund med förtviflan kämpat emot klorna och tänderna, som söndersleto honom, lyckades det honom omsider, efter den yttersta ansträngning, att slita sig ifrån sin fiende. — Blodförlusten, vållad af hans talrika sår, tillät honom likväl icke komma undan; ban nedföll i trädgården, der husfolket, uppväckta af stridens buller, funno honom. Följande dagen uppgaf han andan, under fruktansvärda qval. Aa a a a AR RA TE i Rn RR RR SR Å