Aftonbladet – 23 mars 1838, sida 2

hörligt antastas af andra merendels äldre undantagslagar. Så hafva vi just nu framför os ett kollegii beslut, som förmenar en handlande borgare att drifva spanmålshandel å en förstad; en magistrats och en landshöfdings förenade beslut, som förbjuder vissa personer ait handla spanmål af inkommande allmoge, och hvilke beslut måst af regeringen upphäfvas; och vi skulle ur minnet kunna fylla en heltidning med helt nya exempel på de missöden, som träffa medborgare genom tillämpningen af hvarandra motsägande författningar, och hvariblind det, som öfvergick hufvudstadens skräddare, visserli. gen ej kunde undgå kollegii uppmärksamhet. — Men hvarför tala om det förflutna? Kollegium har nu sjelf proprio motu begärt att få inkomma med ett förslag till stadga för handel med svenska produkter och tillverkningar, och det är, för utarbetningen af detta, kollegiiuppmärksamhet fästes på de oordningar, som hittills förefallit. Det skall blifva en angenäm pligt att granska detta förslag, och låta allmänheten veta, att det är en verkhg lag, som förbinder alla, och icke blott en så kallad ordning,, som bibehåller den gamla möjligheten att marchandera med svenska medborgares rättigheter.