Aftonbladet – 22 mars 1838, sida 2

iIlluSst ievv ATVLIT! 9 ILYRLUSITR a vvv Aleve, EP måste det medgifvas att associationsandan i vårt q land uppnått en hög grad af verksamhet. Läggl härtill att redan den 26 Febr. ordförande ic direktionen för det nya bolaget efter dess und. l: förslag af Kongl. Majt i aåder blifvit utnämnd, )s hvilket äfven förutsätter att sjelfva den öfrigal!l direktionen, som bolaget eger välja cckså blif-i vit utsedd och detta allt utan att någon kua-!! görelse utgått om aktietekniog i det nya bola-! get, så är det ostridigt, att aldrig tillförne nå-l got större bolag med lika lätthet uppstått ochi: kommit i verksamhet. Den första slutsatsen häraf kan dragas, måste vara, att också aldrig till örene något företag varit å bane, som lofvat så stora fördelar, och att således allmänheten eller åtminstone en viss del deraf måste hålla Her Schön Comp. räkning för den liberalitet dej visat, då de efter ait ensamt hafva fått å sig) I öfverlåtit alla dessa fördelar, genast tillåtit flere, ! hvilka allmänheten dock icke känner till vamnet, att deraf blifva delaktige. I dstia som i! mycket annat annat här i verlden, synes det: likväl att betänkligheterna som bordt föregå, i kommit efteråt. Ibland dessa företer sig först: I den, att 12 . af privilegium för det nya bolaget, såsom en af dess förmåner och rättigheter, upptager den, att låta egendomen (förmodligen ! kanaloch slussverket, det nya eller gamla näm; nes j) lagligen intekmas. Låtom oss nu tillse I hvad ändamål dermed står att vinna för låntagare eller långifvars. Uti 10 f. stadgas, att camla kanaloch slussverket skulle, sedan det af nya bolaget blifvit inköpt, tjena till säkerhet I för uppfyllandet af bolagets förbindelser i afselende på ombyggnadens utföraude och att i den-: na afsigt alla de gamla actierna skola inlemuas ! och qvarblifva i statskontoret tll ombyggnaden är fullgjord. Naturligtvis åsyftar detta stadgande, att gifva staten första prioriteten uti den nu I varande kanalen och dess tillhörigheter, jemnförlig med den lagen i allmänhet tillerkänner obetald köpeskilling ; ty efter någon annan grund skulle denna säkerhetsföreskrift vara utan vär de. Vida-e innehåller 7de f. af bolagsreglorna, att de af Kongl. Majt genom nådigt privilegium af den 13 December 1793 till gamla Trollhät-: tebolag förlänte och nu af det nya bolaget förvärfvade lägenheter, icke få af detta från ka-) I nalverkset skiljas. Om nu ock någon domare; I skulle finna sig, med tillämpning af 12 f. intekI ningslagen, oförhindrad attlintekning meddela, så! borde enhvar inse huru mycken säkerhet derI med skulle åstadkommas, och att i alla fal! för: I den händelsea ait arbetet ej rätt utfördes, antingen staten eller intekningshafvaren vore nar-: I rade på kuppen. Tilläfventyrs torde härifrån :. I kunna hemtas skäl till mindre framgång ulilåneväg för det nya bolaget, och kunna uppletas en , af orsakerne till det af S:atstidningen N:o 45 refererade appendix, att bolaget serskildt erhål-. lit nådig tillåtelse, att genom sin direktion, ål årliga anslaget till och med år 1862 af 60,000 i; Rdr utur kandelsoch sjöfarts-fonden, för alial, åren utfärda anvisningar, som af konvoy-kom-. missariatet accepteras till betalning på bestämda terminer, dock ulan ränta, Såsom väl bekaut, lär, har likväl denna utväg satt sjelfva konvoykommissariatet i förlägenhet. Ja, hos sjelivaj, denna korporstion, som så illa anfäktades underj förra riksdagen för det den ej väckt några be-. I tänkligheter, och aldrig kom i, eller åtminstone , aldrig begagnade sig af, något tillfälle att of-, i I fentligea försvara sig, aldrig kollektift tog någon skada, och således ej heller borde förmodas vara semmansatt med eller af betänkligheter, haf-j. va ju dessa i myckenhet uppstått, vid föredragningen af Kongl. Majts nådiga skrifvelse om kommissariatets nya utgrenade befattning att tillika utgöra Sveriges rikes acceptverk — en ära, som hittills endast någon gång torde hafva varit riksgäldskontoret förbehållen. I sanning vill det synas som om konvoy-kommissariatet haft mån ga skäl till sin såkallade helsosamma oron. Att tveka, huruvida Kongl. Majt i nåder tillåter eller befaller kommissariatet att acecptera, är det-t samma som ait tveka på Statstidningens äkthet. s Ty uti det åberopade numret deraf står tydligen s att; Kongl. Majt sålunda i nåder stadgat, hvil-c ket, efter vanligt språkbruk, måste ianefattajiCc både tillåtelse och befallning. Att såsom komli I k 7 missariatsts ene ledamot Hr Arvedson gjort, träda utur verket, torde således vara den enklaste utvägen emedan man nu snart får se, huruvida emellan denna och den att acceptera, finnes nålr