Aftonbladet – 21 mars 1838, sida 2

, protokoll Under 1t:o Oo innehaller, ar standig ordföranden med ledamöter senast varit hzandlagd, om orsaken till den här i staden den 1C isistförflutna Februari timade eldsvåda; och vic ärendets företag:nde inställde sig, i närvaro a stadsfiskalen C. W. Laurin, herr häradshöfdingen Wijkmark, hvilken anmälte sig att, enlig förut företedd fullmagt, å städernas allmänns brandstodsbolags vägnar undersökningen öfvervara. Äfven kom tillstädes herr kaptenen baron Car Antonsson Rappe, jemte den nu mera från hans tjenst entledigade drängen Sven Magnus Eriksson, om hvilken Laurin företedde följande prestbevis. Varnad att i ämnet afgifva sanningsenlig berättelse, uppgaf Eriksson, att han 21!, år gammal, några dagar efter den i baronen Rappes gård under förflutna Februari månad senast hållna brandsyn eller, efter hvad han ville minnas, Thorsdagen den 8 i samma månad, tillkallat muraren Hallengren, här i staden, för att bättra kakelugnen i det af Eriksson bebodda rum i öfra våningen af den mindre byggnaden uti nämnde gård, enär han, vid kot förut verkställd eldning i samma kakelugn, funnit elden lysa i fogningen emellan kakelpannorna, som bildade bakgrunden af en å kakelugnens framsida ofvanför afsatsen befintlig nisch eller fördjupning, der kalkbruket, liksom i några andra foguwngar, affallit. I kakelugnen, som var uppförd en god fingersbredd från den ungefär 12 qvarter tjocka brandmuren, bestående af 3å trädväggen på pinnar anbragdt vanligt murbruk, rensade Hallengren rören och gjorde ny kalkanstrykning å de öppna fogningarne, med hvilka förbättringar kakelugnen syntes vara i brukbart skick och sedermera fortfarande begagnades. Efter det Eriksson Söndagen den 18 Februari, klockan något öfver 8 på aftonen i större byggningen intagit aftonmåltiden och återvändt upp till sin kammare, som hade gemensam förstuga med det af handskmakaren Barent bebodda rum vid byggnadens gafvel mot gatan, eldade Eriksson i kakelugnen med så mycken furu och björkved, som var brukligt och deri väl kunde rymmas, sköt spjället och tillstängde dörrarne med derå varande dragluckor, sedan brasan så afbrunnit, att någon lågeld ej var synlig, samt ungefär !, timma sednare, då nattvakten hördes ropa 10, gick till hvila i sin, nära kakelugnen ställda, säng, men märkte ej något os eller rök i rummet, utan snart insomnade. Klockan något öfver 2 påföljande morgonen uppväcktes Eriksson af häftigt bultande på dörren till sitt rum och bemärkte lågeld framtränga i väggen vid pass Y,:dels aln till höger om kakelugnen, men kunde ej nu bestämdt minnas om elden syntes ungefär midt på väggen eller längre upp under takpanelet, hvilket sednare han dock ville erinra sig. I ögonblicket öppnade Eriksson dörven, då i rummet, der föga rök änovu fanns, inträdde handskmakaren Barent och kort efter honom herr lagmannen Leanders tjenstedräng Petter Johansson, hvilka dock genast återvände efter vatten; hvarimedlertid Eriksson påtog några af sina till hands varande klädespersedlar, men, förskräckt af händelsen, snart skyndade ut ur rummet, som med hela huset inom kort stod i låga. För att få närmare utredd tiden när förut omtalta extra brandsyn i staden försiggått, ville Laurin ånyo förete det deröfver förde inst:umentet, hvareat upplyses, att besigtringen i baronen HRappes gård n:ris 114 och 4115 skett den 6 st:tledne Februari; iivensom att om eldstäderna derstädes ej finnes annat antecknadt, än följande: Zn spricka å muren i brygghuset rappas, men att deremot hvad i magistratens protokol! för den 24:de Februari blifvit ur Syne-instrumentet antecknadt om fel:nde rappning i en kakelugn på nedra bottnen i rummet nära intill köket, ingalunda är vordet anmärkt för närvarande vård, uten i stället för det näst förut i ordningen vesigtigade huset, N:o 113, som tillhört rmamsell Yllsterlin. Tillkallad, berättade muraren Johannes Halengren: Att han dagarne efter den omnämnda xtra brandsynen, troligen den 8:de sistlidne Feoruari, på annodan af Sven Magunvs Eriksson, infann ig i baron Rappes gård för att laga den i Erikssons um befintliga kakelugnen, som var uppförd nära inul en å trädväggen på pinnar avbragt brandmur om tt halft qvarters tjocklek, bestående af lera, grus och kalt, Från nischen öfver afsatsen fanns en uppt kransen gående remna, hvarifrån rök syntes halva itträngt och från fogaingarne melian kaklen ver rappingen på åtskilliga ställen affallen. När Hallen:ren mad handanr vurdarcalta bal ala om AN I SA RA