Aftonbladet – 21 mars 1838, sida 2

5:o och 6:o Jungfrurna Lovisa Modig och Mathilda Bengtsson, samt 7:o pigan Lisa Dahl: Vitsordade hvad de förut berättat, med anmärkning, att hvad som äfven väckte dem från sömnen var häftigt bultande på de å stora byggningen åt gatan varande förstugudörrarne, som snart öppnades, samt att de först innanfrån deras rum bemärkte genom fenstret till Erikssons kammare, hurusom elden der lyste. Tilläggande Lisa Dahl serskildt, att hon gaf det tillkommande folket anvisning på den till gården hörande brandredskapen, som förvawades i öfra förstugan, och som bestod af åt minstone flera än en handspruta, 2 svabblar och lika många ämbar. Härförutan funnos på tomten tre styckea brendhakar samt 2 stegar till stora och en tll lilla byggningen, hvilket förhållande Barent äfven intygade. — 8:o Femtonåriga lärgossen Olof Magnusson: sade sig icke känna annat till upplysning i ämnet, än hvad han förut omtalat, utom det, att han kort före eldsvådan på gården sett trenne stegar och lika många brandhakar. Till detta förhör var äfven kallad lagman Leanders förenämnda tjenstedräng Peter Johannesson, hvilken, tillstädes, berättade: att sedan han sent på ratten till den 19 sistlidne febr. från balen hemtat sitt herrskap, tagit vård om hästar och åkdon, samt var i begrepp att gå ull hvila klockan nära 2 på morgonen, tillsades han af en piga i huset, att elden vore lös i baron Rappes, på andra sidan om gatan belägna gård, hvadan Peter ofördröjligen skyndade dit, träffade porten åt gatan öppen och hastade upp till Erikssons äfven olästa rum, hvarest å väggen, ungefär en fjerdedels ala från kakelugnen, syntes ett hål, derifrån lågeld utträngde, men eljest var mörkt i rummet, så att Peter ej blef varse, om Eriksson der vistades. För att skaffa vatten, förfogade Peter Johannesson sig genast ned på gården, hvarest kom honom till mötes en annan person, bärande en med vatten fylld spann eller balja, den Peter emottog och dermed återvände upp till Erikssons rum, samt, i tanka att använda vattnet till eldens släckande i det innanföre varande rummet, hvarifrån den syntes utbryta, öppnade dörren till detsamma, men möttes af derigenom utträngande stark lågeld och rök, så att han måste afstå från sitt berörde förehafvande. Här träffades Eriksson i sin kammare, der han, stående vid sängen, var i begrepp! att påtaga sina kläder och påkallade hjelp till räddning af sina tillhörigheter, men Peter, som famn härmed icke vara tid, bjöd honom afligsna sig och sjelf gick att föranstalta om klämtning i kyrktornet. När Peter Johannesson, efter en stunds förlopp, återkom till stället, utträngde elden från fenstren, der några rutor voro inslagna och snart stod hela huset i brand, så att hans och många andra imedlertid samlade personers försök att detsamma rädda, fö:blifvo fruktlösa, Slutligen hördes närvarande stadstjenaren Johan Ljungberg, som förmälte, att han, när den i början af förliden månad hållna extra brandsyn förehades i baron Rappes gå d, var tillstädes och v.l hörde en till biträde kallad murargesäll hos kakelunrgsmakaren Lindholm yttra, att fogningarne å kekelugnen i ErikD sons rum tarfvande ny rappoing, men iakt:og ej huruvida något beslut fattades om eller när sådant borde ske, och sjelf gjorde Ljungberg sig icke underrättad om eldstädernas beskaffenhet. På gifven anledning förklarade herr kaptenen von Boisman och handskmakaren Barert, att, etter deras omdöme och öfvertygelse, elden kommit lös öfver takpanelet och straxt innanför väggen till rummet nom det Eriksson babodde och i ssmma rum först utbrutit. Att så varit förhållandet förmodade äfven paronen Rappe, som ville hafva anmärkt, att han relan dem 10:de nästlidne December begifvit sig till Malmö, der han varit och ännu är komnenderad till jenstgöring, samt oafbrutet vistats tills kort tid efer eldsvådan, då han, efter erhållen permission, anomamit hit till staden, men måste nar återvända ill tjenstgöringsorter. Som ofvan