Aftonbladet – 20 mars 1838, sida 1

vi skulle hafva en invasion att frukta? Skall jag tala om Don Carlos, denne vandrande riddaren, som kanske en vacker dag tröttnar vid affärerna i Spanien och ser sig om efter elit stycke land på annat håll? Don Carlos! af honom har hjeltedikten intet mer att vänta; han gifter sig; och dertill har icke någon af hans generaler. baft den oförsvarliga båtisen att låta det beryktade stoet Cabicella göras till fången?! Cabicella, denna häst förmer än alla historiens hästar, förmer än Bucephalus, än Rosinante, än Sleipner,en Se-belian för de Carlistiska härskarorIna! Skall jag tala om den belige fadren, som, om bans andliga rike börjar lida så känbara förluster, som den, hvilken kanske skall bli en följd af Vischeringska oredan, måhända skulle få det besatta infallet att utbyta påfvemössan mot en generals-hatt och, sedan han nu fått en kardinal; som kan tala Svenska, äfven en vacker dag skulle vända sina steg hitåt, för att på samma gång med svärdet och ordet taga sig ersättning för hvad han förlorat? Han är för gammal och svag, för att komma af stolen. Nå, Frankrike .... är af gammalt vår bästa vän, och med Danmark hafva vi nyss snusat brorskål midt på Öresunds is. England . Ja, England till exempekln säger ni. England har sitt Canada, som skall sätta det myror i hufvudet, för gud vet hur länge. Dessutom tror ni väl, att en femton-årig drottning icke skulle för sin ärelystnad, om hon äger någon, finna nog i detta slags erofringar, hvartill I fordras ingen annan eld, än den som blixtrar lur ett skönt öga, inga undra kanoner, än sådana, som af ett silkeslent, blondt eller kastanjebrunt hår rulla fram under hårfrisörskans hand. Säkerligen önskar Victoria ingenting högre, än att i fred och ro få blåsa sitt kenthorn, sjunga Rubims arier och läsa romaner med sin kära jma bonne, baronessar Lehzep, denna vishetsI gudinna med glasögon och podager, af hvars sängoch barnkammar-filosofi det Engelska folket sedan hennes elevs uppstigande på tbronen pvjuter de ovärderligsste frukter. Nåväl, men vår granne i det der andra väderstrecket, ni vet! ..., Hur kan ni uttala något dylikt? Det intima förhållande, som sedan många år varit rådande mellan S:t Petersburg och Stockholm, hafva vi icke, genom det glada löftet att i sommar mottaga Cesarewit:ch under vårt eget låga tak, blifI vit försäkrade, att det å hans sida är i närvarande ögonblick intimare än någonsin! Åt det bållet kan aldrig annat komma i fråga att beI fästa, än allt mer och mer den gamla vinskapen och förtroligheten. Litet mal å propos kan det väl under sådana omstandigheter tyckas, att den första officiella salut, hvarmed in om våra skär den höge farstesonen skall festligt helsas välkommen, — och hvilken annan väg skulle de gå, än förbi Waxholm? — kommer att blandas med det föga gästvanliga ljudet af fortifikationsmanskapets bergspränguingssalfvor, stenhuggarnes idoga knackande och sorlet af hundratals rastlösa byggnadsarbetare! Jag hoppas likväl, Hans Kejserliga Höghet måtte vara för innerligt öfvertygad om upprikugheten af den i vänskap, som i vår konungaborg längtar att för lhonom öppna sin famn, för att höraf taga sig någon anledning till misstroende och förargelse. I Och i alla fall, hvad är alt göra? det står ju icke i vårt skön att förekomma. Ty, ser ni . .. kejsaren af Mesopotamien, . . . drottningen af Saba! . vv. af Jat Copus, som ou Häller honom hon I Ior som nu håller honom hemma i haJleine värre än någonsin? Hvarifrån är det då, le O. 0. OO ———— MMMM —