fv I MAR RÖ ET TV VA RN OA se de krafter splittra sig till inbördes krig, hvilka genom inbördes förening skulle med dubbel framgång verka för ett gemensamt godt ändamål. Denna tanke inställde sig sjelimant hos Insändaren vid jemförandet af tvenne i det Elfie Aftonbladet d. å. införda uppsatser rörande nykterhetens befrämjande och de svåraste hiniren deremot. Den förra, infördi N:o 10 af bemälte blad, citerar en af Hr Kyrkoherden Wulff hos Konungens Befallningshafvande i Stockholms län gjord framställnipg om krogars indragande, och i hvilket citatum det bland annat heter, natt Nykterhetsföreningarnes bemdödanden äro idel såpbubbior, luftslett, palliatifkurer, hugg i vädret o. m. d., så länge ännu krogarne qvarstå med sina vinkande skyltar, att de högre samhällsklassernas exempel ej kan inverka på den krogbesökande allmänheten, emedan denna ej har tillträde till nmärmare kännedom om d:sras lefnadsvanor — att de flesta Nykterhetsförenicgar redan de facto upphört — ,att resultatet af deras verksamhet är Jemnt noll o. 8. v.n Författaren till den sednare uppsatsen, införd i N:o 30 af samma blad såsom ett beriktigande af den förra, hänföres af sin billiga ifver öfver Hr W:s orättvisa bedömande af Nykterhetsföreningarnes verksamhet till en motsatt ytterlighet, den att förklara alla af Hr W. föreslagna prohibitiva åtgärder fruktlösa, så länge dryckenskapsbegäret är så allmänt rådande, och vill sålunda allenast i bemälta föreningar och deras verkramhet se den radikala kuren, det enda räddningsmediet undan bränvinets syndaflod. Så tycker hvardera af dem sin väg allena god vara, och glömmer, att flere vägar kunna leda till samma mål. För detta goda ändamiåls skull vill Ins. gå emellan de stridande parterna och söka lyfta frågan till en punkt, der striden måste upphöra. Skulle ej båda dessa ofvan angifoa medel till fyllerilastens hämmarde kunna med hvarandra förenas? kan väl det ena utesluta det andras; nödvändighet och nytta? Eller monne väl fylle-; riet i vårt land inskränker sig inom dessa pri-: viligierade näringsställen? skulle väl minskandet: af deras antal eller ett radikalt afskaffande af desamma göra inflytelsen af nyttiga skrifter, förbättrad urgdomsbildning eller goda efierdö! men från de högre sammhallsklasserna öfverflödig. Elier kan väl Hr W. på fullt alfvar tro, att ståndspersoners, högre embetsmäns och i all-: mänbet lyckligare lottade medborgares lefnads-; sätt icke inverkar på flere än på deras bord-; sällskap? Gå icke deras lefnadsvanor och exempel åtminstone genom betjeningen ut till det lågre folkets kännedom och verka der i ej ringa! mån till nyttig eller förderflig efterföljd? Är ieke efierdömelsen den kraftigaste af all undzrvisning, särdeles hvad angår barn och obildade? och är det ej desse, som i första rummet behöfsa räddas undan fylleiilastens vådor? Då vi besinne, huru denna afskyvärda last utgrenat sig -amfart? Det varma nitet måste akta sig för ensjaighet, och detta så mycket sorgfalligare, jus varmare det är. Dryckenskapsbegäret har hos oss så små-lJ ningom urartat till en universal-sjukdom, som lf ngalunda kan grundeligen kureras efter ett en-j1l ja recept, utan tager i anspråk hela den mora-js iska och politiska läkarekonstens alla hjeipkäl-l1 or. Hvad skole vi sålunda säga om alla dessall ärskilda, än jemte än mot hvarandra, tid efter!l nonan uttalade meningar rörande denna vigtigal(c ational-angelägenhet? Förbjud bränvinets till-h erkming och försäljning. Fördyra varan, såjla vinskas konsumtionen deraf. Gif folket merale ilduing, förbättra dess belägenhet, minska dess o ordor. Besörj en ändamålsenligere barnaupps ;siran, särdeles bättre religionsundervisning.,ik fhåll det uppväxande slögtet från starka dryc-la ers bruk, att med detsamma en bättre tid må gå tertäda den närvarande Gificke starka drycri or åt ditt folk och bruka det icke i ditt hus.,uw nrätta sparbanker, att folket må lära sig spara b a arbetsförtjenst, så skall välmågan uttränga de periet. Organisera goda arbetsinrättningar, h: t folket må ega jemn arbetsförtjenst och ej aflsj sslolöshet tvingas till liderlighet.? Inred bil. mm inna nvarter af våra krapar att äfven dan I tel