Aftonbladet – 17 mars 1838, sida 3

Esaias Tegner. TEATERN. Den Amerikanska Span. Tredje Akten. Hvar var det jsg sist slutade? Med denn tragiska kullerbytta, ni kommer kanske ihåj det, — som ett väl sigtadt skott ur den svart sjöröfvarens bössa låter Domi göra utför klipporna, med sitt dyrbara byte i famoen. Ni väl, jag går att fortsätta berättelsen, sedan Kgl Teaterdirektionen nu ändtligen med en tredje och sista akt fulländat denna tafla ur djurverlden för barn af alla åldrar.. För att, såsom soldaten säger i Irwings saga om ståthållarer Manco, göra en lång historia kort, så lyckas den snälla apan att, ehuru sårad, med det lilla barnet undkomma den stygga, svarta banditen, men i stället inträffar den förskräckliga händelsen, att modern, som lupit till skogs för att söka efter sin förlorade gosse, derunder faller i den otäcka karlens händer och af honom bortföres till en klyfta, att der hållas fången, tills ban får sitt fartyg färdigt att segla bort med rofvet. Den snälla apan upptäcker detta gömställe och förmår genom åtskilliga tecken och gestikulationer hela plantagen att följa med honom dit. Man finner mycket riktigt den olyckliga frun instucken i en liten håla, man bryter hennes fjättrar, man torkar bort sorgens tårar och sjunger en liten stump tillsammans, — hur skulle man vid ett så gladt tillfälle kunna vara utan. sång? — likväl, försigtigtvis litet afsides, i en vrå mellsn bergen, för att icke ådraga sig de vaktande röfrarnes uppmärksamhet. Imedlertid blifva de ändå upptäckta, sjöröfvaren samlar i hast sitt folk och en gruflig strid uppstår mellan piraterna och plantsgeägarens huskarlar. Efier ett ohyggligt fäktande segra de sednare, den stygga röfvaren blir ihjälstucken och lhkaledes alla de otäcka barbarerna, som äro med honom. Ja, segern är fullkomlig, men ack! den är dyrköpt, oh, mycket, mycket! den snälla -Doumi har under bataljen åter blifvit sårad, och denna gång dödhgt. Skall jag beskrifva de för zoologen utan :tvifvel högst intressanta dödsryckningar och sprattlingar med fötterna, hvarunder det arma djurst uppger andan? Skall jag tala om sorgens uttryck i allas anleten, så mycket läsbarare i skenet af de facklor, hvarmed man stått upp på en bro mellan klyftorna och upplyst bela striden, samt af sjöröfvarens påtända fartyg? Skall jag tala om detta pompösa skott, vär palejan springer i luften, hvilket man skule kunna anse som en hederssalfva vid den förträffliga spans lik? Jeg gissar till er smärta och jag delar den. Så är då Domi död, den ädlaste bland apinjor, nästan så förståndig som eu icke alltför förståndig menniska; nästan så söt som en icke alltför sot lsppkäring! En skönare apsjäl har icke i en tropisk fruktträdgård, vid betraktande af all denna naturens herrlighet, lyftat sina tankar mot höjden och i uttrycksfulla snattringar uttalat Hacs lof, som låter växa dadlar och persikor och de aldra ypperligaste nötter. Frid med ditt stoft, du hvars ädla anda oalliför bitida lemnade din ludna pels! Du dog dock en död, den skönaste af alla, . på ärans fält! Mina älsklige, . . . . jag kan icke mera . .. oso s so so sor Had för ett underdjur, värdigt att efterträda en Domi, skall Kongl. Teaterstyrelsen härnäst ställa fram att applåderas af små hvita händer,, spenebarns och öfvermagars? Har hon ingen trogen hund, ingen dresserad skata i sitt menageri? Hvem vet, om icke Hr Springer äfven skulle kunna spela fogel? Kunde teaterdirektionen endast få honom att sitta på grön qvist, så skulle kanske han deremot, om möjligt, sätta direktonen på sådan, 0. O. ERROR ARTNR NESSER ET TENN,