Aftonbladet – 14 mars 1838, sida 3

-ITriumf! Solen har gått ned!n Baronen står i tl ögoablieket på benen och rycker med mycken brådska upp sin annotationsbok: Till midä. gen hos Hertigen af Villarcay : . Sedan på italienska operan .med markisinnan 0 Derefter på bal hos grefvinnan . . Ack, han, har knappast tid att för närvarande tacka Hr Sarrasin för balen sistlidna natten och husruthmet öfver dagen; men om herrskapet vill göra honom den äran i morgon på en liten dine: i Caf de Paris, . . . så vore det honom på det högsta angenämt, likväl . . . först, sedan soJen gått ned ! Efter att på sednaste tiden hafva fått gråta tårar åt så många nya på vår scen uppsatta komedier, har man ändtligen också fått skratta sig tårar åt en. Visserligen vore åtskilligt vid en närmare granskning att anmärka vid detaljbyggnaden af ifrågavarande lilla pjes, som verkligen på sina ställer är nog lösligt sammantogad ; men den är full af komiska situationer, eller är, om man så vill, i sin hela idå en;enda. komisk situation. Dialogen äger dessutom mycken verklig qvickhet och point. Hr Hyckert är en i sanning ganska rolig och på vissa ställen — alldeles fört:äfflig baron SArgenticres; oaktadt sitt gråa hår, har han ändå för mycket af hvad man kallar slyngelåren, vare detta med förlot sagdt, qvar i hela sitt säit att vara, för alt göra santgolik den qui pro quo, hvarigenom ban så hastigt blir far åt en blomstrande sjutton, aderton års tärna. Pjesen utföres för öfrigt med en: ensemble, som förtjeriar loford. Fru Wesnbom, madame Sarrasin, är dock skäligen öfverdrifven ; man kan vara lika känslofull och sentimental utan fyllest så breda gester och så högljudda deklamationer. 0. O,