I ett bref från Rom af den 2 Februari heter det: Sedan några dagar ser man här sex unge män, af ungefär 20 år, klädde i svarta öfverrockar och en hög röd mössa, med blå toffs, på hbufvudet. . De äro Turkiske officerare, som Sul:an skickat till Wien under tillsyn af n Osterrikisk major, en ganska bildad och intressant man, för att der iohemta militärisk undervisning. De äro oförde fvade natursöner, intagne af religiös känsla och djup vördnad för storherren. De afreste från Constantimopel i den fulla öfvertygelse, att ingen annan oberoende monark tanns på jorden, än Sultan, och blefvo derföre i Neapel oh här icke litet förvånade öfver att finna länder och städer, som ej stå umder Sultanens lydnad, och i prakt, kultur och rikedom öfverträffa allt, hvad de sett i sin monarks hufvudstad. Deras förvåving byttes likväl till förtjusning, då de kommo till St Peters torget och sågo den majestätiska kyrkan, med sin oantliga kupol, kolonnaderna och det underskö-na torget med sina präktiga fontäner. De beklagade endast, att de ej kunde gå in i kyrkan, emedan det ej var;dem tillåtet att aftaga mössan, och ce naturligtvis icke kunde med betäckt hufse vud fi inträde i templet. Man frågade dem, om de ej voro särdeles glade öfver, Yatt Storherrens val träffst dem, emedan de högsta emheten icke kunde undgå dem, i fall de rättfärdigade hang väntan ., Ah,, svarade de, dermed nå gå hår det vil; vi äro pöjda med att ha ått se, hvilka härliga saker Allah har skapai i rerlden