DAL DAPICIELLe BLANDADE ÄMNEN. Författaren af den cantate eller folksång, hvilken den 28 sistl. Januari afsjöngs i Wenersborg, och som sedermera varit tryckt i Wenersborgs tidning och jemväl i Aftoxbladet, har til svar på några anmärkningar i Wenersborgstidningen insändt följande, som vi ordagrannt meddela, enär det utvisar samma originalitet och koastlöshet i sättet att uttrycka sig, som sjelfvå nyssnämnde sång: Till Redaktionen af Det Fjortonde Aftonbiadet. Till vidare svar å den förfiågan som uti Wene:sborgs Tidning N:o 9. detta år, finnes, blifvit denua Redsction tillsänd, angående afsjuagaudet vid någon festivitE härstädes af den Cantate, eller Folksång, som jag låt denna Stads Tidning N:o 4 detta år, hosfolja, och Aftonblads Redaktionen derigenom sedan, utan min begäran, infort uti sin Tidniog, och hvilket, synes vara ganska lämpeligt gjort; Och hvarföre nämde Redaktion icke borde oförskämdt antastas för en så oskyldig beredvillighet? hvilken Herr HofCanzleren, ej en gång lärer finna klandervärde, den nemligexa, att en vän af Konungahuset och Fosterlandet genom en Cantate på Konungens Namnsdag, ger sina känslor, den utflygt han förmårTrohgen finner Wenersborgs Tidnings Redaktion sig icke belåten med sådane saker, emedaum den vägrat ett rum derföre i Bladet. För öfrigt var den af mig författade Folksången alldeles, icke beräknad, för att, blifva afsjungen uti Wenersborgs Stads iråktigas och Storas Salonger, utan blott i de ringares hyddor, och hvarvid jag; Jemte några få vänner, den 28 sistledne Januarii, vågade i mitt egit hus, så godt vi kunde, afsjunga samma Cantate, utan att deriill begära, tillstånd af de HögtUppsatte tjenstemännen härstädes, hvilka således genom Tidnings Redaktionen härstädes vill hämna sig derföre. — Ty hvad de Storas och Mäktigas festiviteter härstädes beträffar, så ämnar jag icke bevista deras stora Gillen, som blot kan smickra sig sjelfva med sin sång! — Och hvad uti denna Stads Tidning N:o 5 detta år, åberopade Stora Sammanskott till de fattige, i ställst för de brukliga Lustbarheterne, på Hans Majst Konungens namndag, beträffar, torde vara ett enskillt skryt, för att derfore lofsjunga de Siora, hvilka i sin gloria, dock i prceportion, alltid betalar i dylika fall, mindre, än de ringare medbo garne? — Och hvad relationer som Afionblads-Redaktionea och jag haft, eller kan få, till hvarandra, Det kommer Wenersborgs Tidnings Redaktion ej det minsta vid, ty rog hoppas jag att sanning och rätt, jemte en, lampelig frihet, skall folja vår vandel; Utan förklensnde tillmälen, som man troligen icke för sky!ld:. Äfven tror jag för min del, och flere, med mig, att den sannings Kärlek som af Af tonblads Redaktionen uti saken i fråga, förebringas, minst alltid, är jemförligt bättre, än Wenersborgs Tidnings Redakt:ons, tomma och ensidiga yttranden? Hvarvid, framtiden vid motseendet i Ty fall torde få utvickla saken ifråga, med mera; Och hvarvid jag torde få erindra till Wenersborgs Tidnings Redaktion följande: bu är en Narr — förlåt jag Sad! I hvad, i Ty — Du, gör ell tänke.? Som ofvanstående troligtvis icke af Weners-: borgs Tidnaings Redaktien, (såsom motpart,) kann komma att i dess blad få ett rum, så får jag anhålla, att Aftonbladet; Redactör ej vägrar: mig detta biträde, helst jag, likaså väl som sistnämnde Redaktioa, naturligtvis, böra försvara i: -oss sjelfve, emot angriparne. Wenersborg den 2 Mars 1838. P. Blomqvist.