Aftonbladet – 8 mars 1838, sida 3

kallad Behörig Frågare iöd initialbokstäfvarne E I W, C. att redogöra huru med sen, som det då sades, under upplösning varande inrättningen för sininessjukas vård, Fridhem kallad, sig verkligen förhöll, Den 28 i samma månad aflemnades till sva härå, att, sedan, efter Tit. Travenfeldts död oct Idess beklagliga bortgång från ordförandeskapet i der öfver Fridhemska St:mboksmedlen tillsatte förvalt. Irningen, en schism uppstått mellan de qvarvarande förvaltarne och undertecknad, enär dessa gått derhän i sina påståenden: ,att de icke erkände någon jemte sig som ordnade och styrde nämnde jinrättning, att jag genom Kongl. Resolutionen af den 14 December 1833, som utnämnde en förvaltning till stambeksmedlens värd, längesedan varit skiljd ifrån all decidersnde rätt öfver denna inrättning, och att det nu voro de, och icke jag, som skulie organisera Fridhem hade jag redan den 14 April 1836 hos Kongl. Meöj:t underdånigt anmält detta för mig oväntade och obegripliga törhållande med undordånig anhållan, det mig måtte tilldelas nådigt afgörande hvilkenderas tydning af högstberörde Kongl. Resolution vore den rätta: Förvaltningsledamöternes, scm påstodo, matt de, med mitt uteslutande och i fullmyndig disposition at stamboksmedlen, skulle dermed utföra em behörig vårdanstalt för sinnessjuka på Frirhemsparker,, eller min tydning, som i kraft ar Kongl. Mej:ts första resolution, hvilken rådigst beviljar mig stamboksrättighet för att fortsätta och utvidgs min uppgifna insättning Fridhem, klarligen synes berättiga mig att vara den antydande eller nordnande Principen, men att de tillförordnade förnvaltarne skulle vara den kontrollerande och ekonomiskt administrerande orgaren i denna inrättnivgs styrelse; att under afbidan st detta höga sver jag vore nödsakad att upphöra med allt vidare deltagsnde i Stambokstförvaltningens åtgärder, att jag dock på min egande lägenhet Manilla-holme för egna och välgörares dertill insända medel, utvidgade mitt enskista Fridhem för sinnessjuka, och tortfor att der emottaga så många patienter, som rummen tilläto; och att slutigen, så snart den höga decisionen vore utfallen, Inrättningans välgörare så väl derom, som om mitt i följd deral vidtagande åtgörande, skalle blifva kommunicerade. Tvisten är nu afgjord ; och har på underdånig insinuation af Fridhemska Stamboksförvaltningen, samt på tillstyrkau af Bongl. SerafimerOrdersGillet, hvilka båda zuthoriteter i målet blifvit hörda, Stemboksförvaltningens åsigt och tydning nådigst blifvit bifallen och gillad gerom Kongl. Maj:ts nådiga bref till Serefimer OrdensGillet af den 4 Juli 1837, i kraft hvaraf min befattning med det allmänna, eller det med atamboksmedlen byggda Fridhem, alldeles upphört, och således ansvaret och skyldigheten att uttöra hvad som åsyftades med stamboksmedlens insamsd ling, endast på Herrar at Pontin, Ström och Blom öfverflyttats. Af undersåtlig pligt manad, går jag dånu att, ehu ru förvånad, dock med hörsamhet, i azdras händer öfrerlemna det kära värf, som jag hoppades att, enligt min uppgifne plan och enligt vålgörares förmodan, få utföra. Och borde derföre, i följd af mitt löfte, gifva vid handen hvart och huru mitt tiillämnade fortgtlende å samma pbilantropiska väg hädanefter kommer att utsträckss. Detta skall ock ej åsidosättas, äfven i detta föredrag. Men desstörinnan måste jag till förekommande af, måhända, vitare försök att nedsätta mina förtjenster äfven hos landsmän och dem, som hålla mig räkning för det obetydliga, dock nitiska arbete jag nu öfver 30 år sökt nedlägga för misslottade likar, upptäcka, uppräkna och försvara mig för de förnämsta tillvitelser och hederskränkande yttranden, dem Stamboksförvaltarne, för att måhända så mycket säkrare blifva mig qvitt, icke aktadt sig ovärdigt, att inför sjelfva thronen frambära, och på hvilka Kongl. SerafimerOrdevsGillet utan att höra mig, fotat sitt underdåniga yttrande, samt hvilka slutligt ej i ringa mohn såkert bidragit wll det annars icke troliga resultatet. Förvaltningen börjar, i sitt underdåniga yttrande, med att benamna min underdåniga anhållan om förklaring sf den omtvistade Kongl, Resolutionen, för nett antydande af mine .anspråk på åtkomsten af de nådigst beviljade stamboksmedlen., — Skulle väl Förvaltningens Herrar Ledamöter utan förtrytelse uptaga ett tillmäle, som någon kunde göra dem, att deras förfarande vore ett antydan de, ett begär, ett verkligt steg till åtkomst af Fridhems stamboksmedel, och skulle de icke anse detta som en illvillig beskyllning för egennytta? Huru skall då denna beskyllning af åtkomstanspråk vinna någon vackrare benämning, då de sanningslöst velat lämpa den på mig? Men handlingarne tale! — I mitt af Förvaltarne kallade anspråk på stamboksimediens åtkomst, d. v. s. i min egen till K. M. underdånigst framburna ofvansagde anhållan om förklaring förefinnes följande min åsigt: Då Stamboks-förvaltningen äger att de inflytande stamboks-medlen emottaga, bokföra, vårda, om hand hafva och till verkets bästa, af mig tillkännagifvet, använda, samt desse utgifter anteckna och kontrollera; må det å vandra sidan tillkomma mig att stiftelsen, etter min pplan, och ingen annans, fortsätta, utvidga, ordna voch organisera i hvad som tillhörer bestzammandet af dess lokaler, samt dess reglementariska, vetenskapliga och psykiatriska dispositioner., — Hvar finnes i dessa ord, liksom i hela mitt åtgörande med PJ I 6 . ee FJ KE