Aftonbladet – 8 mars 1838, sida 1

pv hd ee nan nn me and I janskaget för Lifbevärings regementet. Vi hade -1i början ämnat att icke införa denna replik en-Idest derföre, att vi trodde, att den eller de personer, för hvilkas räkning den egentligen eityckes skrifven, skulle finna sig mindre belåtne med ett så beskaffadt försvar; men då påminnelse Tblifvit gjord om dess införande, och någon beftänklighet emot dess offentliggörande visserligen ) 4 Jicke kan hemtas ifrån farhågan för innehållet sjoch argumenterna, så efterkomma vi med nöje i linsändarens önskan. Vi skulle också visserligen licke upptagit utrymmet med några anmärknin igar dervid, emedan författaren tillräckligt sörjt fltör att sådana ändock icke kunna uteblifva hos , läsaren, så framt man ej genom åsättande derå jaf den famösa titel beriktigande hade sökt att deråt gilva ett anspråk att vilja korrigera de föregående reflexionerna, hvilket så illa emotjsvaras af innehållet. Ins. bör derföre ej taga lilla, om vi efteråt skulle visa, huru mycket hans jegna åsigter äro i behof af den justering, som: han sjelf sökt bibringa publiken i dess opinion löfver detta ämne. Repliken lyder som följer: Berigtigande: Den inom Lifbeväringsregementet nyligen j verkställda reglering af Oflicers-Corpsens löner, har så till princip som tillämpning blifvit i tvenne N:or af Aftonbladet med bitterhet klandrad. Insändaren, som, hvad den förstnämnde vidkommer, ej arnar ingå uti något bemötande, då detta ämne redan blifvit, och på ett, som det vill synas, för den oväldige läsaren, nöjaktigt sätt, uti Statstidningen för den 14 febr. utredt. och besvaradt, skall således uteslutande hålla sig sednare delen af sagde klander, fördelningen neml. af de nådigst beviljade arfvoden emellan de olika officersgraderna, och skall bjuda till att faktiskt ådagalägga, att denna skedt i öfverensstämmelse med rättvisa och billigket. Men till saken, Aftonbladet missbilligar de arfvoden, som vid ofvannämnde, för hela Officerscorpsen allmänna lönereglering, blifvit RegementsChefen och törste Mizjoren tillerkända, och drager ej i tetänkande, att insinuera, det den forutnämnde vetat tgennyttigt rikta sig på de lägre gradernas bekostnad. — Under det man ålldeles vill åsidosätta, huruvida ett i allmänt tryck produceradt, personligt anfall at denna förnärmande natur kan stå tillsammans med tryckfrinets-lagens stadganden, skall mean blott undersöka halten och sannfärdigheten af sjeltva beskyllningen. Då för ett regemente eller ett civilt embetsverk en ny stat uppgöres eller en redan befintlig skall omregleras, måste man väl och, såvida man viil handla planmessigt, taga till föresyn hvad som bestås vederliker inom ardra korpser. För ifrågavärande fall har Kengl. Swatskontoret antagit de Skånska Infanieri-regementernas gällande stater till grund, samt efter den na måttstock hafva från och med Öfyerstens till och. med Under-löjtnantens arfvodes-belopp blifvit af sagde Embetsverk projekterade och af Konungen Nådigt stadfästade. Till datum har i hvarje ordnadt samhälle fått gälla som grundsats, att högre befordran borde åtföljas af högre loneanslag, med hänseende till det störie ansvar och depenser som med dem förenas; och vad vårt land speciolt vidkommer, så har Konun carl XL. hvars statshushållningssinne af ingen billigtis lärer kunna jifvas, i sitt Indelnings-verk visat, wuru han bedömde den saken. När således eiter, och. enom den nu verkställde regleringen Lif-Bev.-OffiersCorpsens alla öfriga grader erhållit enahanda iöevilkor med de Skåaska Infanteriregementerna, ville et förefalla sig tämmeligen obilligt, om Ölversten ch Förste Majoren skulle fränkännas en lika lörmon, ä grund allenast af att de innehafva de högsta och nsvarsfullaste platserna vid regementet. För öfrigt dagalägga ju tydligen de större arfvoden, som blitit så val dem som för öfcågt hela Capitainesgraden llerkända, att dessa graders iörut uppburna löner tått i större misstörhållande till vederlikars än SubIternernes ett förhallande som af en hvar, genom de ;spective Staternas jemförande, kan kontrolleras. Afconbiadets sats, att Subalternen behöfrver till niforme m. m. lika mycket som Chefen, klingar må ända ej illa för mången, och med tioligtvis baräkid effekt. Det ratisnela i densamma underställas nedlertid Aftonbladets eget mognare bedömrmande. Med reservation för öfrigt från all egentlig jemrelse frågas: om ej på samma grund kan yrkas, art nder-löjtnanten och Korpralen, samt utom tjensteannabanan, Bruksinspektoren och Hammarsmeden, ästaren och lärpojken — och, hvarföre icke äfven ryckeriägaren och Sättaren, behöiva och borde uppira Jika hög vinst af sitt arbete och sin möda? huwvida satsen för öfrigt står tillsammans med så allänna som enskildta korporastioners bestånd, må pröfs af en hvar. Insändaren smickrar sig visserligen ej med stt, genom sad som blifvit anfördt, kunna förmå Aftonbladet att käona sitt misstag och det orätta i dess framställng af förevarande ämne. Han åtnöjer sig med att fva fått underställa saken allmänna omdömet. Det första misstaget i detta så kallade beriksande är, att Statstidningen skulle hafva nöja besvarat de reflexioner Vi giorde öfver