I) kyrkor, museer, ruiner och framför allt ingr I skepp; jag har sett nog deraf på vår redd. Vi iskole besöka Neapel och Vesuv, om du vill. 2. ) — Derifrån fara vi till Venedig, utan tvifvel? al — Ack ja, till Venedig! Jag bar ofta drömt Jom Venedig, Renaud. Jag kastar ett guldstycå ke åt en gondolier ; vi stiga i den mörka godolen, årans slag krusar den kristallklara vattenspegeln, och jag speglar mig i dina ögon. Sånger från gondolerna och de aromatiska ångorna st från tusende plantor skola invagga oss i en ljuf r slummer. O, hvad vi skole blifva lyckliga! — Lika som nu, min Angela! — Derpå, monsieur, skail ni föra mig till — Alldeles, sedan fara vi till våra stater! — Föåter, serenader, promenader på vattnet, a partier, baler, konserter i öfverflöd! Vi reqvire-Ira för denna dag hundrade kockar och hundraJaf dem. Detta skall bh förvånande! — Det skall bli som du vill hafva det, min — Vi skola depensera ett folk om dagen. — Till och med två, om du så önskar? Lampan spred endast ett matt sken, och då den sköna flickan tvenne timmar derefter knäI böjde, för att bedja, vis:te Gud redan, hvarför hon blandade så många tårar, så mycken värma i sin bön. — A demain! min Angela, sade Renaud. Gå till hvila i denna kammaren ; den är endast genom en gardin skiljd från min. Hädanefter är denna gardin samt en hemlighet, den jag ännu icke kan upptäcka för dig, den enda barritren oss emellan. — En hemlighet? — Förtro dig till din vän! — Icke i afton; det är en förfärlighet, och min panna är i afton för mycket klar, att jag skulle vilja förmörka den med några fåror. Lemna mig qvar i den himmel, du öppnat för mig; störta mig icke alltför snart derur. — Otacksamme! Men jag vill lyda dig. — Kom icke in förr, än jag ropar dig! Glömmer du ditt löfte, så sätter du begges vår framtid på spel. Och du skulle väl icke vilja det? Och nu, sof väl, prins af Modena; sof en lugn sömn, om kärleken icke håller edra ögon öppna och milar på edert snöhvita musslinsörgott de gudomliga bilderna af den älskade. Sof, ädle grefve, en hel stad vakar för eder; den ene välsignar eder, den andre fruktar eder; edra tankar sysselsätta männernas och qvinnornas inbillning; edra besegrade fiender äro de ende, som icke blanda sina röster i den na konsert. Guvernören, som trotsat eder, darrar i sitt tema hotell; ni bar förmörkat hans fåter, ni bar dragit ifrån honom hans uppvaktning. Detta silfversmidda koppel drifver i dag i edra spår. Ni är lycklig och mäktig; ni prålar med franska chevaleriets insignier på ert bröst; skönheterna skicka eder sina mest tjusande blickar; sof då! Och hvad d nna förfärliga hemlighet beträffar, så vakar Rhodez vid eder dörr med handen på sin dolk. Sof, eder hemlighet är i godt förvar ! (Fortsättning följer.) — xJ CA EO V TT ee 6 I avg I mma anda Innan.