Aftonbladet – 7 mars 1838, sida 1

skall hafva förklarat, att han icke längre ämnade tåla en engelsk spion, i sitt hof, att han ville flytta från Rangun, som hittills varit hufvudstad i de sydliga provinserna, och uppsöka ett annat ställe, der han vore ur skotthåll för de engelska kanonerna. Huruvida det ytterligare kommer till några fiendtliga steg är icke alldeles säkert; likväl talas det om flera sådana, och ostindiska kompaniet har i alla händelser ansett nödigt att förbereda sig på hvad som kan inträffa. En egen omständighet ger anledning förmoda, att konungen icke har något godt i sinnet: man skryter på visst sätt med återgången till gamla seder och bruk, och har börjat med att åter införa de barbariska straff, som nyttjades i förra tider; äfven emot kristendomen synes den nya regeringen vara fiendtligt stämd , ty de amerikanska missionärerne i Ava rustade sig till afresa. Man kan knappt tillbakahålla den tankan, att denna rigtning icke är tillfällig, emedan bland furstarne på halfön på andra sidan Ganges visar sig på flere ställen ovilja och förföljelse emot kristendomen och europeerne, såsom i Cambodscha och Cochinkina, hvilket väl icke sker utan tillskyndelse från Kina, som utöfvar ett ganske betydligt politiskt inflytande på hela halfön på andra sidan Ganges. Förlidet år företog kapten Hanney en resa ifrån Ava emot gränsen af Assam, kapten Macleod ifrån Maulmain åt kinesiska gränsen, men begge, i synnerhet den sednare, funno snart de mest tydliga spår af en helt och hållet kinesisk ovilja emot främlingar; och begär act afkålla sig ifrån all kommunikation: med dem. Man behöfver hvarken från Birma eller Maulmain resa långt i öster, innan man hos de förnäma stöter på helt och hållet kinesiska seder, och Kina utöfvar redan ett slags öfvervälde öfver flera provinser, som egentligen ännu tillhöra Birma. Här skola engelsmänren således utan tvifvel snart stöta på Kina, och blifva nödsakade at gå tillväga med serdeles försigtighet. Sådane konsiderationer hålla imellertid icke de girige köpmännen tillbaka, hvilka redan helt oförställdt yttra, att i fall konungen af Birma icke ger med sig, så måste man taga ifråu honom de provinser, som ligga beqvämt till för England. Således läses i tidskriften Friend of India: När kommissarierne sammanträda för att uppgöra ett nytt fredsfördrag, bör man inpregla i deras minne, att Pegu är ett ganska rikt land, som under en faderlig regering kan blifva ännu mycket rikare och mera blomstrande; att Rangun är nyekeln till Birmaniska riket från sjösidan, samt stapelplatsen för en ganska vigtig handel, och att om brittiska flaggan svajar från dess murar, kunna bomullylleoch metallvaror för en half million L. finna afsättning derstädes, och slutigen att vi behöfva en väg från Calcutta till Maulmain,. Detta vill med andra ord säga, att man bör beröfva Birma dess sydliga provinser, varigenom det med ens blir stängdt från hafvet, och sjunker ned till ett lydland under Engand eller Kina. Blir ostindiska kompaniet verkigen tvunget till ett nytt krig med Birma, så r utgången deraf visserligen icke svår att förute; med den erfarenhet engelsmännen vunnit i örra kriget med denna makt, och med den sännedom de sedermera förvärfvat om landet, lir Birmanska väldets öde snart afgjordt. Men ompaniet skall visserligen icke gerna inlåta sig ett krig; ty å ena sidan står den möjliga vinten ickei något förhållande till kostnaderne, och .ompaniets finanser äro icke så lysande, att det ittsinnigt kan vilja störta sig i sådana utgifter; ch å andra sidan kunna möjliga invecklingar aed Nepal och i Persien bereda kompaniet ånga svårigheter. ETQORAOTM d 7 Mars