(Insändt.) Något om Landtmätare och deras vilkor. Nyligen lästes i Aftonbladet (hvilket i ordniagen, är i dessa bistra indragwings-tider svårt att minnas) en intressant berättelss om Norska fältmätares mödor och äfventyr under deras exkursioner. Denna skildring ådrager sig uppmärksamhet, bland annat genom den träffande teckning den tillika innehåller af hvad landtmätare i Norrland hafva att uthärda. Allt hvad den Norske författaren sagt om de förre, kan äfven sägas om de sednare. De mest tröttande vandripvgar öfver ödemarker, omvexlande af berg och sanka kärr, som oftast tillåta vandraren endas att klättra och vada, den under våren och hös:en skarpa kölden, så besvärlig då instrumenterna skola begagsas, de usla kojor, som måste tjena till legementer — alli detta är gemensamt för dem begge. Men i afseende på aflöning hafva de troligen intet gemensamt, ty då skulle de smukke brödernes fältmätare vara att beklaga. Då man fäster afseende på vigten af landtmätarnes arbeten, så val i vet-nskapligt hänseende, som för deras inflytan ie på ägande rätt nu och för framtiden, och de snstränguingar de fordra, samt tillika tager i betraktande, att en landtmätare, minst af alla civila tjenstemän, kan vid högre ålder vara i aktivite, så skulle man vilja tro, det Regeringen så aflönte d-ssa siva tjenare, att de uader sin tjenstetii och äfven på ålderdomen skulle finna auständig bergning. Huruvida de hafva någotdera, kan slutas deraf, att de vid afvittringsverket i norra linen anställde landt mätare hafva 500 Rar i å:lig lön — en vacker summa för ålderstigea män med familjer! — samt att landtmätare i allmänhet icke hafva pensionsrätt. Staten ger pension åt de fleste tjenstemän, ibland amnat ull dem, som hafva så vigtiga bestyr, att de understundom ombesörjss af tjenstepigor och minderåriga barn — det vill söga post-inspektorer och postmästare — men icke åt dem, som hafva större anspråk på statens omvårdnad. Om en lönande små-syssla sökes af en pensionerad militär, som 14 dagar om året stretat på ärans bana, d. y s. på exercis-platsen, och en åldrig I n-tmätare, utan pension, som un er sina mödosamma forrättnivgar fö lorat belsa och den arbetsförmåga, han, såsom sådan, beböfver, hs em erhåller deu? Naturligtvis militä eo. Forste och Andre Lavdtmätare-sysslorna sj nas hafva varit inrättade, förnämligast för att vara en uppmuntran och belönivg för skickligheten och en långvarig verksamhet. Den sednare af dessa befattningar har dock blifvit träf