Aftonbladet – 5 mars 1838, sida 1

De s. k. natursångarne, syskonen Lee från Tyrolen, hade i lördags en soir på börssalen för nästan alldeles fullt hus, och skördade, utom den rikliga recetten, äfven en och annan haudklappning, för hvilka båda ynnestbevis de på slutet tackade medelst en sång, som utöfver hvad programmet innehöll gafs på köpet. Vill man för öfrigt höra ett omdöme öfver denna soir? Vi tillstå uppriktigt, att sådant sätter oss i en liten förlägenhet. Vi skulle tro att dessa tyrolare intaga första rummet bland alla sådana, verkliga e!ler föregifna, som här låtit höra sig, och bland dem utmärker sig isynnerhet basen, genom en full, djup och behaglig organ. Men hvad emdöme skall man fälla öfver en sak, som icke hörer till något bestämdt slag, och således ej kan mätas efter några reglor, hvarken naturens eller konstens? I deras hembygd, bland skogarne och bergen, med himlahvalfvet öfver sig och den forssande strömmen vid deras föt. ter, skulle man säkert finna dessa enkla melo.