Vid sista Riksdag anhöll presteståndet om förhöjning till 150 tunnor spannmål af det belopp af 100 tunnor, som ev kyrkoherde e-lig! Kongl brefvet d. 29 April 1812, borde åtnju:a sisom behållen löneinkomst, innan indragnibg af honom anslagen behaglig-tids-förlåning finge äga rum. Dessa förläningar anslogos af Stän derna vid 1813 och 1818 årens Riksdagar till godtgörelse åt Statsverket för lemvade bidrag tiil elementar läroverken, och påräknades till ett bolopp af 1000 tunnor, deraf så mycket d. 30 Juni 1833 ingått, att ej fullt 36 tunnor åter stode att iadraga. Sedan Konvgl. Maj:t sistn. dag och år ansett billigt att en hög:e löneirkomst, än 100 tunuor säd, måtte bestäntmas såsom vilkor för behaglig-tids-förläningens indragning, men uppskjitit beslutet öfver presterskapets berörde anhållan intilldess Statsverket er hållit det pårakvade beloppet af dylika indragningar, hvarom Kammarkollegium och tatskoxtoret skulle afgifva berättelse; så har Kongl. M-j:t nu den 2 i denna månad, efter mo tsgen upplysning från nämnde embetsverk, att 44 tunnor 9500 kappar blifvit indragna och således mer än de 36 tunnor, som återstodo 1 de påräknade 1090, fuonit sig icke kunna ändra det för kyrkoberdarne bestämda belopp af 100 tunnor spannmål såsom behållen inkomst, utan att förut hafva hört Rikets Ständer, alldenstund samma belopp var utsatt till gräns för ifrågavarande indragningar, när Stånderna förordnade om användande af tillgångarna deraf, men Kongl. Msj:t har likväl föreskrifvit, att indragumgara hädanefter och intilldess frågan slu:ligen afgöres, skola ske endast tills vidare, på det vederbörande kyrkoherdar kunna, i fall annan gräns än 100 tunnor utsättes, genast derefter, utan rubbuing af gamla anslagsförhållanden, återträda i den högre inkomsten, ——-—0